Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1935. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I mars följde så den avgörande krisen. Bondepartiet hade i finansutskottet
Tunnit arbetarpartiets stöd för ett förslag om en två procents omsättningsskatt,
vilken beräknades ge 30 millioner om året, varav en övervägande del skulle
komma landsbygden till godo. Regeringen konstaterade, att en sådan höjning av
budgeten — dess eget krishjälpsförslag uppgick till 42 millioner kronor, vilket
var ungefär lika mycket som under det löpande finansåret — skulle föranleda
dess avgång, och när sedan den 15 mars den avgörande voteringen om ett av
regeringen framställt förslag till uttalande mot budgetsökning gav 55 röster
för och 94 mot, avgick regeringen omedelbart. Arbetarpartiets ledare
Nygaards-vold bildade den nya regeringen, vilken bestod både av fackföreningsmän av
den för norsk arbetarrörelse karaktäristiska radikala riktningen, till vilken
statsministern själv hörde, och av moderata socialdemokrater. Denna regering
hänvisade visserligen vid sitt möte med stortinget till det norska arbetarpartiets
program och krishjälpsförslag men förklarade också, att dess uppbyggnadsarbete
skulle ställas på sund finansiell grund och att regeringen, så långt det stode i
dess makt, skulle skydda landets ekonomiska liv mot störningar genom
valutafluktuationer. I praktiken bestämdes regeringens riktlinjer av den för dess
tillkomst och existens oundgängliga »kohandel», som den, väl närmast efter svensk
förebild, ingått med bondepartiet.
I juni förelåg bonde-arbetarkompromissen i stortinget och antogs efter skarp
kritik från högern och venstre med 90 röster mot 51. Beslutet bar också
kompromissens prägel. Den höjning av krisanslagen med 60 millioner, som arbetarpartiet
önskat, genomfördes sålunda icke, utan man nöjde sig med att till de av Mowinckel
föreslagna 42 millionerna lägga ytterligare 31 eller rättare sagt 34%, om en i
budgeten icke upptagen kraftfoderavgift inräknades, vilket var vackert så.
Finansieringen åstadkoms till en del genom den förut nämnda omsättningsskatten, dock
reducerad till en procent och i huvudsak inskränkt till detaljhandeln, varvid
emellertid jordbruksprodukter, fisk, fiskmjöl och sillmjöl fritogos, när
försäljningen icke ägde rum genom mellanhand. Omsättningsskatten, vilken i regel av
handlandena uttogs kontant som ett tillägg på varupriset, vållade till en början
stor brist på småmynt.
För övrigt kunde regeringen icke under året genomföra några särskilt
betydelsefulla åtgärder i socialistisk riktning. Den måste ta hänsyn till bondepartiet,
inom vilket efterhand varnande röster började höjas mot radikalisering av partiets
linje. Det väckte en mindre irritation, att den 1 maj förklarades som officiell
flaggdag och att Akershus uppläts till inkvartering av ett socialistiskt s. k.
arbetar-och bondetåg, och det framkallade kritik, när regeringen i motsats till sina
föregångare gav koncession åt en kooperationens egen bank. Å andra sidan kunde
man konstatera, att arbetarpartiet för första gången röstade för konungens
apanage, att arbetarledarnas och arbetartidningarnas kritik av Norges sociala
förhållanden väsentligt mildrades, att arbetskonflikterna i allmänhet fingo ett
fredligt avgörande, vilket kanske dock även sammanhängde därmed, att ett
principiellt huvudavtal under årets början ingåtts mellan arbetsgivarnas och
fackföreningarnas landsorganisationer, samt att landsorganisationen återinträdde i
Amsterdaminternationalen, vilket var ett kännbart bakslag för arbetarledaren
Tranmsel, som 1920 ledde uttåget i samband med den inre norska uppgörelsen
med de s. k. gammalsocialisterna.
Man kunde slutligen också konstatera, att arbetarpartiet var villigt att tills
vidare avstå från sina avrustningsplaner. Visserligen yrkade på våren
arbetarepartiet på inställande av årets mindre fälttjänstövningar — några större dylika
hade icke på länge hållits i Norge — men varken detta förslag eller ett förslag
om 48 dagars rekrytskola vann flertal, vadan i själva verket övningstiden för-
3391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
