- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Femtonde årgången (händelserna 1937) /
162

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjärnor och molekyler. Av Ansgar Roth - Proteinernas byggnad studeras med ultracentrifug - Äggviteämnen ge upphov till smittosamma sjukdomar - Makromolekylernas egenskaper och funktioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man ser att den sistnämnda är jämnt två, resp. åtta gånger tyngre än de vid
dissociationen uppstående fragmenten. En dylik lagbundenhet påvisades för de
flesta proteiner och pekade hän mot en allmän plan för byggnaden av deras
molekyler. Enligt Svedbergs åsikt kunde man antaga, att proteinmolekylen uppbyggdes
genom successiv aggregation av bestämda enheter, varvid blott ett fåtal
aggrega-tioner voro stabila. De individuella värdena inom en proteingrupp med molekyler
av samma storleksordning skilde sig visserligen avsevärt, men det var tydligt att
de ej voro fördelade på en slump. Det såg ut som om det även i molekylernas värld
härskade en heltalsregel, likartad med den som påvisats för atomvikterna.

Äggviteämnen ge upphov till smittosanima sjukdomar.

Viktiga rön rörande proteinernas natur gjordes också av amerikanska forskare,
särskilt vid Rockefellerinstitutet för medicinsk forskning i Princeton, New
Jersey. W. M. Stanley lyckades för första gången isolera ett virus, d. v. s. ett
sjuk-domsalstrande ämne, vilket ger upphov till s. k. mosaiksjuka hos tobaksplantor.
Detta ämne befanns vara ett protein, vars molekylvikt bestämdes till 17,000,000;
molekylerna voro sålunda 500 gånger tyngre än hos vanlig hönsäggvita. En
liknande undersökning utfördes av R. W. G. Wyckoff, som visade att papillomatos,
en infektionssjukdom hos kaniner, förorsakades av ett proteinvirus med en
molekylvikt av cirka 25,000,000. Denna substans var efter upprepad centrifugering så
virulent, att ett milligram därav var tillräckligt för att framkalla sjukdomen hos
en million kaniner!

En rad andra äggviteämnen av stort intresse ur medicinsk synpunkt studerades,
med liknande metoder av de svenska och amerikanska kemisterna och biologerna.
Hit hörde förutom blodfärgämnen, t. ex. det ovannämnda hemocyaninet,
serum-proteiner i både friska och patologiskt förändrade ser a, antikroppar,
immunkroppar o. s. v., och det syntes sannolikt att man på denna väg skulle kunna nå fram
till resultat av stort värde, bl. a. för diagnos av sjukdomar.

Makromolekylernas egenskaper och funktioner.

John H. Northrop, som likaledes var verksam vid det medicinska
Rockefellerinstitutet, isolerade ett antal av matsmältningskanalens enzymer, pep sin från
mag-saften, trypsin från bukspottskörteln m. fl., och visade att även dessa ämnen kunde
uppfattas såsom proteiner med den märkliga förmågan att under vissa
omständigheter föröka sig av egen drift genom s. k. autokatalys. Av liknande art var en
substans, som erhölls från en bakteriekultur (stafylokocker) och som enligt
Northrop utgjordes av »bakteriofager». Dessa voro sålunda inga mikroorganismer, utan
proteinmolekyler med en molekylvikt som uppmättes till 200—300 millioner.

Av samma storleksordning voro enligt en undersökning av prof. H. Staudinger
i Freiburg de i kolloida lösningar av polysackarider — cellulosa, stärkelse och
glykogen — ingående »makromolekylerna», vilka på grund av sin enorma storlek
tidigare betraktats såsom molekylaggregat. Staudinger visade, att det verkligen
var fråga om molekyler och att dessa hade olika form hos olika substanser.
Cellulosamolekylerna bildade långsmala trådar, medan glykogenets och stärkelsens
makromolekyler hade sfär i sk form. Formen stod i samband med funktionen. Den
sega cellulosan bildade den fasta stommen i växternas byggnad, under det att
sådana ämnen som transporteras genom organismen hade molekyler och kolloida
partiklar av sfärisk gestalt.

162.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:06:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1937/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free