Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avtalsrörelser och arbetskonflikter. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Delegerade för Svenska arbetsgivarföreningen och Landsorganisationen (se Sv. D. A. XIV, Vad
sig i riket tilldragit 18/3) fortsatte under 1931 sina förhandlingar om arbetsfredens problem:
fr. v. direktörerna Ivar O. Larson, Holger Nilsson, Axel Bergengren, Gustaf Söderlund och
Sigfrid Edström (ordförande), landsorganisationens ordförande August Lindberg,
förbundsordföranden Oscar Karlén, ombudsman Johan Larsson och förbundsordföranden Hilding
Molander; stående sekreterare Nils Holmström och advokat Arnold Sölvén.
relser inom skogsbruket i skilda delar av landet. Dessa uppgörelser inneburo
betydande löneökningar, med i allmänhet minst 20 procent.
I början på december månad träffades även en annan, om stor
samförståndsanda vittnande och i sitt slag alldeles enastående överenskommelse — nämligen
vid tidningstryckerierna —, i vilken en nära nioårig arbetsfred garanterades. Den
hade form av ett »huvudavtal», gällande till och med den 30 juni 1946. Under
denna tid få lockouter, strejker, bojkotter eller blockader av något slag icke äga
rum. Kollektiva avtal av ett års längd kunna under huvudavtalets giltighetstid
avslutas mellan parterna, och komma dessa vid förhandlingar om dylika avtal ej
överens, avgöras kvarstående tvistefrågor – således även lönefrågor — med
bindande kraft och verkan av en skiljedomstol. I samband med undertecknandet av
detta huvudavtal träffades även överenskommelse om konjunkturtillägg från
december 1937 till 30 juni 1938, enligt vilken ett sådant tillägg skulle utgå med 7
procent, 6 procent och 5 procent av det gamla avtalets minimiveckolöner,
beroende på om arbetarna hade minimiveckolön eller olika grader av individuell
överbetalning.
Vid årets slut ansåg man sig, trots de ännu oreglerade avtalen, ha tämligen goda
utsikter för arbetsfred under det kommande året. Även om förhandlingarna dragit
ut på tiden, hade dock en påtaglig samförståndsanda manifesterats. Enda
undantaget utgjorde tvister vid hotellen och restaurangerna, där det drog ihop till en av
allt att döma mycket allvarlig konflikt.
181.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
