Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På väg mot oändligheten. Av Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen var kanske ännu mycket större, men därom visste man ingenting. En
supernovas spektrum kännetecknas nämligen av ett antal breda absorptionsband, vilkas
ursprung var obekant, och man visste följaktligen inte hur intensiteten var
fördelad. Den nya stjärnans skenbara ljusstyrka uppgick i maximum till 8.2, och
nebulosans avstånd uppskattades till nära tre millioner ljusår.
Stjärnans fysikaliska egenskaper voro även i andra hänseenden ytterst
märkliga. Explosionen åtföljdes enligt Zwicky av en kollaps, varvid en ofantlig mängd
energi frigjordes i form av strålning och stjärnans materia, som förut
huvudsakligen bestod av elektriskt laddade partiklar, störtade samman och bildade en
»neutronstjärna», där materien var nästan lika tätt packad som i en atomkärna.
Orsaken ansågs vara att stjärnan under sin utveckling — varvid tyngre ämnen
oupphörligt uppbyggdes av lättare till följd av de atomära partiklarnas kollisioner
— slutligen uppnådde ett av massans storlek beroende stadium, där jämvikten
svek och stjärnan kollaberade. Uppblossandet av en supernova betecknar en
stjärnas övergång från sin normala tillvaro till ett »degenererat» tillstånd, och när
detta uppnåtts, kan stjärnan icke längre iakttagas, bl. a. därför att inga från
stjärnan utgående ljusstrålar äro i stånd att tränga fram till andra himlakroppar.
I juni 1938, när den ovan omtalade supernovan i Jakthundarna nedgått i
ljusstyrka till sextonde storleken, visade dess spektrum en enorm förskjutning mot
rött, uppgående till 100 ångstr. Om detta tolkades som en »einsteineffekt», beroende
på stjärnans gravitation, så fann man enligt Zwicky, att stjärnans radie endast
uppgick till 3 700 km, d. v. s. 0.6 av jordens, medan dess yttemperatur var 20
millioner grader och tätheten cirka 500 000 000. Det sistnämnda talet betyder att
en tärning med en centimeters sida av det degenerade celesta materialet vägde
femhundra ton.
Zwicky räknade också ut att man i medeltal kunde vänta en supernova på 600
år i varje stjärnsystem, således också i Vintergatan. Av beskrivningarna att döma,
torde Tycho Brahes ryktbara Nova i Kassiopeja av år 1572 ha varit ett dylikt
fenomen. Stjärnan nådde i maximum ungefär samma ljusstyrka som Venus i dess
största glans (minus 4—5), och avståndet beräknades med ledning därav till
högst 325 ljusår, men något spår av stjärnan kunde ej upptäckas. Däremot fanns
det ganska starka skäl att antaga att den s. k. Krabbnebulosan i Oxen utgjorde vraket
efter en utomordentlig stjärna som uppblossade år 1054 e. Kr. till ungefär samma
glans som Jupiter och enligt de kinesiska och japanska annalerna var synlig med
blotta ögat i sex månader. Den förolyckade stjärnan själv kan, om Zwickys teori
är riktig, naturligtvis inte iakttagas. Vad som nu är synligt är den nebulösa
materia som utslungades vid katastrofen och som alltjämt fortsätter sin färd genom
rymden. Nebulosan, vars avstånd skattades till nära 5 000 ljusår, utvidgades
nämligen med en hastighet, som i synlinjens riktning uppgick till 1 300 km/sek., och
denna utvidgning torde ha tagit sin början ungefär vid den angivna epoken för
800—900 år sedan.
Den nya alkemiens triumfer: konstgjort radium.
Årets Nobelpristagare i fysik, professor Enrico Fermi i Rom, fann redan 1934
att man kan framställa grundämnen med högre atomnummer än uran (92) genom
att beskjuta detta ämne med neutroner (se Sv. D. Å. XII, sid 136). Upptäckten
väckte ett utomordentligt intresse och bestreds till en början energiskt, men
bekräftades inom kort, bl. a. av professorerna Otto Hahn och Lise Meitner vid Kaiser
Wilhelm-institutet för kemi i Berlin-Dahlem. Om uran, vars atomvikt är 238,
bombarderas med neutroner, så infångas en och annan av projektilerna av urankärnor,
varigenom man erhåller en produkt med samma laddningstal eller atomnummer
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
