Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På väg mot oändligheten. Av Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som uran (92) men atomvikten 239, d. v. s.
en tyngre isotop till uran. Denna är labil
och sönderfaller under utsändande av
elektroner (betapartiklar), och man får
sålunda ett ämne, som måste ha praktiskt
taget samma atomvikt men atomnumret 93.
I det periodiska systemet hade denna
substans sin plats under rhenium och fick
därför provisoriskt namnet ekarhenium.
Detta gav på liknande sätt upphov till
ekaosmium (94), detta till ekairidium (95)
och detta till ekaplatina (96). Då även den
sistnämnda produkten utsände betastrålar,
måste resultatet anses bli ekaguld (97), ett
ämne som dock inte kunde direkt påvisas.
Sönderfallet sker emellertid inte efter ett
enda schema, utan försiggår längs olika
linjer. Den tunga uranisolopen utgör en
blandning av minst tre substanser med
olika »halveringstid»: 10 sek., 40 sek. och
23 min. Komponenterna hade samma
laddning och atomvikt och skilde sig, så vitt
man visste, från varandra endast genom
byggnadsstenarnas olika anordning inom
kärnan. De kallades därför »kärnisomerer»
i analogi med ett vanligt uttryck för
ämnen, vilkas molekyler ha samma
sammansättning men skilja sig åt genom
atomernas olika anordning. Samma förhållande
gäller för de s. k. transuranerna. Även
dessa äro biandelement, och det blev en
lika svår som viktig uppgift att uppdaga
deras beståndsdelar och bestämma dessas
livslängd. Denna var ju i regel mycket
kort. Men Hahn, Meitner och F.
Strass-mann upptäckte en produkt med den
jämförelsevis långa halveringstiden av 66
timmar och förutsade med ledning därav
existensen av ännu varaktigare
transura-ner. Denna profetia bekräftades, då
samma forskare (1937) lyckades påvisa en
produkt — troligen en isotop till
ekairidium — med en halveringtid av 60 dagar.
Ännu märkligare var den av Hahn och
Strassmann kort därpå gjorda
upptäckten, att man vid beskjutning av uran med neutroner även erhöll isomera isotoper
med atomnumret 88, d. v. s. radium. Dessa uppstodo sannolikt genom
upprepad utsändning av alfapartiklar, i det att den vid neutronbestrålningen alstrade
uranisotopen med atomvikten 239 först gav upphov till en toriumisotop med
atomvikten 235, vilken sedan i sin tur övergick i en substans med atomnumret
88 men atomvikten 231 (naturligt radium har atomvikten 226). Denna visades
vara en blandning av tre produkter, vilka sönderföllo under betastrålning med en
Varbaciller, vilka i den övre bilden förstorats
1 000 ggr och färgats under ljusmikroskop.
Den undre bilden återger ofärgade
varbaciller med en elektronoptisk förstoring av
20 5CO ggr.
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
