Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1938 - Herman Sandegren - Gösta Leijonhufvud - Carl Hasselberg - Erik Lidforss - Gustaf Ekehorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Leijonhufvud. Carl Hasselberg. Erik Lidforss. Gustaf Ekehorn.
Herman Sandegren, i. 1881. Fil. lic. 1910. Lärare vil Fjellstedtska skolan i Uppsala 1910—11,
svenska kyrkans missionär i Sydindien 1912—20, sekreterare i Svenska kyrkans missionsstyrelse
sedan 1921, flera år i Uppsala, de sista åren i Stockholm. Utgav 1800-talets missionshistoria i
Indien, »Kast och kristendom», »Kristen och hindu» samt »Nutida världsmission». »En
kristen essayist, som med vid kringsyn och fin psykologisk förståelse vävt in missionen t
rasernas, kulturernas och religionernas nuvarande kamp. Karakteristiskt var, att hans gärning med
åren vidgad«s till en tjänst för allsvensk mission. Buddistmissionen hade i honom en av sina
främsta svenska stödjare.» (Missionsdirektor Ounnar Dahlquist.) Död den 13 maj.
Gösta Leijonhufvud, f. 1869. Underlöjtnant vid Göta livgarde 1890, löjtnant 1895, vid
generalstaben 1901, kapten där 1903, chef för järnvägsstyrelsens militärbyrå 1905—08, stabschef vid
femte arméfördelningen 1910, överstelöjtnant och t. f. chef för Gotlands infanteriregemente 1915,
chef för Värmlands regemente 1917, generalmajor i armén och chef för östra brigaden 1928, i
generalitetets reserv 1931. Tillkallad sakkunnig för utredning rörande militärt
järnvägsreglemente 1909 m. fi. kommittéuppdrag. Ledamot av Krigsvetenskapsakademien 1922. Framstående
inom skytte- och landstormsrörelserna. .Död den 16 maj.
Carl Hasselberg, f. 1856. Avlade praktisk teol. examen och prästvigdes 1882. Komminister 1
Myssjö 1888, kyrkoherde i Grundsunda 1897, kontraktsprost i örnsköldsviks kontrakt 1918.
Preses vid prästmötet i Härnösand 1919. Teol. hedersdoktor i Uppsala 1921. Kyrko- och
kulturhistorisk forskare, utgav bl. a. standardverket »Norrländskt fromhetsliv på 1700-talet».
Arbetade energiskt för den jämtländska hembygdsvården och för turistväsendet i det centrala
Norrland, bl. a. genom sina turistbroschyrer m. fi. skrifter, såsom den omfattande »Bibliografiska
anteckningar rörande Jämtland och Härjedalen». »En av det svenska prästerskapets
märkesmän.» Död den 17 maj.
Erik Lidforss, f. 1870. Fil. kand. 1889, avlade hovrättsexamen 1892. Biträdande jurist hos
advokaten Karl Staaff i Stockholm 1893—99, delägare i advokatfirman Staaff och Lidforss
(sedermera Lidforss och Levy) sedan 1900. Verkade kraftigt för att höja musiklivet i
huvudstaden, återupplivade 1914 i förening med Sven Kjellström den av Aulin grundade
konsertorkestern, inlade stor förtjänst även om skapandet av Stockholms konserthus, musikchef 1905
—09 i Mazerska kvartettsällskapet, bildade 1911 Kammarmusikföreningen. Utgav bl. a.
»Skalderöster», översättningar av tysk, fransk och engelsk poesi. Statens delegerad vid internationella
kongressen i Rom 1928 för revidering av Bernkonventionens bestämmelser angående litterär
äganderätt. Ledamot av Musikaliska akademien, vice ordförande i Konsertföreningen,
styrelseledamot i stiftelsen Stockholms konserthus, av K. M:t utsedd ledamot i styrelserna för Kungl,
teatern och Dramatiska teatern, styrelseledamot i Folkkonsertförbundet, stiftelsen Thielska
galleriet, stiftelsen Drottningholmsteaterns vänner m. fi. Död den 30 maj.
Gustaf Ekehorn, f. 1857. Fil. kand. 1881, med. lic. 188S, med. dr 1891. Docent i kirurgi i
Uppsala 1892, lasarettsläkare i Härnösand 1893, i Sundsvall 1898, professor i kirurgi i Uppsala
och överkirurg 1909, vid Karolinska institutet 1916—22. Utgav åtskilliga arbeten i kirurgi.
Utförde som lasarettsläkare ett i hela Norrland högt skattat arbete i den praktiska sjukvårdens
tjänst, utmärkt såsom vetenskaplig författare genom ovanlig arbetsförmåga, lysande begåvning,
originalitet och en ovanlig exakthet, forskade speciellt rörande mekaniska och patogenetiska
problem, förnämligast inom urologien, gjorde i vissa fall epokbildande och grundläggande
undersökningar, under en period den förnämste urologiske specialisten i Sverige och en av
Europas främsta kirurger inom detta område, såväl teoretiskt som praktiskt. »Hans teknik
var särskilt inom den urologiska kirurgien glänsande och hans operationsresultat
utomordentligt goda.» (Prof. Gustaf Söderlund.) Död den 5 juni.
262:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
