Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrklig översikt 1939. Av Åke V. Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meniska mötet i Stockholm 1925 och hans berömda anförande om den religiöst
motiverade folkkyrkotanken i kyrkomötet 1929.
Till domprost i Linköping utnämndes kyrkoherden i Mjölby, teol. lic. Johan
Hammers.
Av Stockholms kyrkoherdar avledo ord. hovpredikanten Eskil Andræ i S:t
Jakob och fil. dr Olof Molin i Maria Magdalena. Nyutnämnda kyrkoherdar äro
teol. lic. Erik Arbin i S:t Johannes och riksdagsman Karl Sandegård i Sofia. Till
Andræs efterträdare som ord. hovpredikant utnämndes kyrkoherden i S:ta Clara
G. Bokander.
Bland övriga utnämningar av betydelse kunna nämnas doc. Ivar Hylanders
till kyrkoherde i Norrköpings S:t Olai, doc. Helge Ljungbergs till litteraturchef
i Svenska Kyrkans Diakonistyrelses bokförlag samt doc. Sigfrid von Engeströms
till biskop Runestams efterträdare som professor i teologisk etik med
religionsfilosofi vid Uppsala universitet. Till ordf. i Allm. sv. prästföreningen efter prosten
dr Th. Ekelund valdes i februari biskopen i Skara dr Gustaf Ljunggren.
Ett svårt slag drabbade Sveriges kyrka, då medarbetaren i Svenska Dagbladet
fil. mag. Märta Lindqvist (Quelqu’une) avled. Utom genom sin högt skattade
journalistiska gärning, som i stor utsträckning rörde sig på det kyrkliga området,
fick hon gagna kyrkan genom medlemskap i Diakonistyrelsens församlingsutskott
och skriftutskott samt som suppleant i Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse
från början av dess verksamhet 1933.
En händelse, som väckte stort uppseende i vida kretsar, var processen om
prästs vittnesplikt i äktenskapsmål. En präst i Västergötland hade medlat mellan
tvenne makar, som sökt hemskillnad, och en av dem instämde pastorn som vittne
angående vad som förekommit vid medlingen. Då denne vägrade under
hänvisning till sin plikt att ej yppa vad som anförtrotts honom under tjänsteutövning,
resolverade häradsrätten, att han icke kunde anses fritagen från att avgiva
vittnesmål, varefter hovrätten, hos vilken prästen anfört besvär, stadfäste utslaget
och förklarade, att talan mot dess beslut ej finge fullföljas. Denna utgång, som
väckte sorg och bestörtning bland präster och kyrkligt intresserade lekmän,
föranledde Allmänna svenska prästföreningen att i samband med frågan om ändrad
processlagstiftning föreslå åtgärder »för att vad som anförtros präst under
hemligt skriftermål och under medling mellan äkta makar icke under några
omständigheter får krävas bli omvittnat vid domstol».
Den oroliga världssituationen och det sig allt mer närmande kriget påverkade
givetvis i hög grad kyrkolivet under året. När förstärkt försvarsberedskap och
partiell mobilisering påbjöds, fick nyorganisationen av den andliga vården vid
försvarsmakten, som redan tidigare genomförts, stor betydelse. En genom
sakkunnigas arbete förberedd proposition av K. M:t i ärendet antogs av 1939 års
lagtima riksdag, och därigenom inrättades fr. o. m. den 1 juli
militärpastors-befattningar vid de olika förläggningarna och kårerna att vid sidan av annan
tjänst beklädas av präster i svenska kyrkan. Härigenom upplivades på sätt och
vis den gamla regementspastorsinstitutionen, som avskaffats 1925. Militärpastorn
är självskriven ledamot av sitt truppförbands »kulturella utskott», som har att
sörja för andlig och kulturell omvårdnad och sorterar under »Centralrådet för
religiös och kulturell verksamhet inom försvarsväsendet», som erhållit
instruktion av K.M:t den 20 okt. 1939. Ordförande är överste C. H. Tottie, och prästerliga
ledamöter äro e. o. hovpredikanten dr Algot Anderberg och kyrkoherde Bertil
Mo-gård.
För att behandla frågan om de nordiska kyrkornas ställning till det pågående
kriget samlades en kyrkokonferens i Oslo den 22—24 november med fem
representanter från varje land. Till de krigförande ländernas kyrkor riktades härifrån
en vädjan att söka få till stånd fredsförhandlingar mellan resp. stater.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
