Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk litteratur 1939. Av fil. dr Gösta Attorps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likas med vänliga ord och yttre hänsynsfullhet. Martin Kock överraskade efter
lång tystnad med en självbiografisk roman av charm och finhet, »Mauritz»,
berättelsen om en stockholmspojke som växer upp i en utkant av Söder. Josef
Kjellgrens »Smaragden» var en roman om liv och människor på en gammal svensk
lastångare, med miljöteckningen som det bästa; och Paul Michael Ingel, även känd
som Ragnar Holmström, fortsatte i »Flyktingar söker hamn» en tidigare roman om
ryska emigranter (»Ungdom i landsflykt»). Margareta Subers »Du står mig emot»
och Ebba Richerts »Brödernas kvinna» voro båda historier från svensk landsbygd.
Alice Lyttkens publicerade »Falskt vittnesbörd» (en släktroman från Malmö), Hans
Botwid »Wennbergshöjd», utmärkt av allvar och självständig livskunskap, Arne
Hägglund »Den rike ynglingen» — en talangfull berättelse — och Dagmar Edqvist
»Andra äktenskapet». Olof Lagercrantz debuterade som romanförfattare med
berättelsen »Trudi».
Novellsamlingarna voro, som vanligt, inte många, men några stodo i god klass.
I »Jag fattig syndig» visade Sigfrid Siwertz hur väl han alltjämt behärskar
novellens svåra konst. Fredrik Böök fullföljde sin tidigare framgång med »Nya
historier från Hallandsåsen och Helgeå». Gustav Sandgren bidrog med »Människor
och drömmar», Jan Fridegård med »Statisten», Thorsten Jonsson med »Som det
brukar vara» och Hasse Z med »Kort sagt», kåserier i välkänd stil. Nordisk
Rotogravyrs under året utlysta novellpristävlan resulterade i en volym med titel »De
tio bästa». Första priset erövrades av den finländska författarinnan Margit von
Willebrand-Hollmerus och det andra av Tora Nordström-Bonnier, som här gav
prov på en kulturhistoriskt hållen konst av saft och kraft. Två volymer »Svenska
folksagor» utkommo: de första i en serie avsedd att bilda en motsvarighet till de
stora utländska samlingsverken.
Diktsamlingarna voro fåtaliga, åtminstone om man inte räknar med alla
debutanterna, vilka detta år synas lia varit tämligen slätstrukna (möjligen kan Arne
Nyman, upphovsman till »Den dolda bilden», förtjäna nämnas). Bo Bergman, den
äldste av de nu verksamma svenska lyrikerna, utgav strax före sin 70-årsdag
»Gamla gudar», en bok som på ett vackert sätt talade om äktheten och kontinuiteten
i hans alstring och om hans trohet mot de makter som han bekänt och bekänner
sig till. Johannes Edfelts »Vintern är lång» var fylld av ödslig olust och
dödslängtan, men dess vers ägde — som alltid när det är frågan om Edfelt — en
omisskännlig personlig accent, och svartsynen fick åtminstone någon balans genom
dikternas längtan efter förlossning och frid. Einar Malms »Pejlingar» var ett verk
av en ypperlig landskapsmålare, även om man vill hålla med Sten Selander om
att de alltför ofta återkommande bannstrålarna mot tomtjobbare, sportstugeägare
och andra författaren misshagliga personer knappast voro till fördel för dikterna.
Nils-Magnus Folcke utgav »En far till sin son» och Kerstin Hed »Av Jafets stam».
I fråga om reseskildringar dominerade färder inom Sverige och beskrivningar
av svenska landskapsmiljöer. Harry Martinsons »Det enkla och det svåra»
utgjordes av naturskisser från Sörmland, intensivt känsliga och ömsinta oin också
med formellt konstlade drag. »Skärgårdshav» av docenten Erik Jonson var en
synnerligen initierad skildring av tre ögrupper i den stockholmska utskärgården:
Svenska Högarna, Gillüga och Huvudskär; det utmärkt vackert illustrerade arbetet
karakteriserades särskilt av den fylliga historiska bakgrund författaren var i stånd
att ge. Till vårt nordligaste stift fördes man i biskop Olof Bergqvists »Bland
svenskar, finnar och lappar». »Under samma himmel» befann man sig i Ernst Mankers
sista lappbok med nyssnämnd titel. Ludvig Nordström höll sig något längre
söderut i »Sveriges guldkust». »Skåne i vindrutan» av Hans Dhejne bestod av lyriska
skisser. Av resenärer som farit längre bort må nämnas Sven Aurén: »Makt och
marionetter».
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
