- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Sjuttonde årgången (händelserna 1939) /
111

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1939. Av professor Torsten Thunberg - "Glomus caroticum" och "Glomus aorticum" - En julgåva till Domagk – en julgåva till hela mänskligheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Glomus caroticum" och "Glomus aorticum".

Då Karolinska institutets lärarkollegium i slutet av år 1939 gick till höstens
sedvanliga Nobelprisutdelning, gällde det att placera ej mindre än två pris,
nämligen det från år 1938 reserverade samt 1939 års pris. Det förra tilldelades
belgiern professor Corneille Heymans i Gent för »upptäckten av sinus- och
aorta-mekanismernas betydelse för andningens regulation», det senare den tyske
forskaren Gerhard Domagk, Elberfeld-Wupperthal, för »upptäckten av
pronto-sils antibakteriella verkan». Vad den sistnämnde beträffar var han som bekant
genom tysk förordning hindrad att mottaga Nobelpriset, vadan det för honom,
åtminstone tills vidare, ej hade pekuniärt men väl ideellt värde.

Heymans är född 1892 i Gent och var alltså vid denna tidpunkt 47 år
gammal. Han är professor i farmakologi och efterträdde som sådan, blott 30 år
gammal, sin fader, vilkens medarbetare han länge varit.

Vill man mer populärt klargöra innebörden och betydelsen av den Heymanska
upptäckten, skulle man kunna karakterisera den som ett fastställande av den
uppgift, som tillkommer de små, länge mycket försummade organ, vilka
anatomiskt bära beteckningen »glomus caroticum» och »glomus aorticum». Glomus
betyder nystan, carotis är det vetenskapliga namnet på halspulsådern och aorta
är den stora kroppspulsådern. De anatomiska namnen säga oss alltså, att vi här
ha att göra med två organ, anknutna till de nu nämnda artärerna och utmärkta
genom en nystformig struktur. Denna struktur är för övrigt betingad av vad
som helt enkelt skulle kunna kallas hoprullade nervtrådar.

Glomus caroticum upptäcktes redan vid mitten av 1700-talet av den
schweiziske fysiologen Haller. Det är en ej ens ärtstor bildning, belägen just i klykan,
där den gemensamma halspulsådern uppdelar sig i sin yttre och sin inre gren.
Vad glomus aorticum beträffar är det en ännu mindre bildning, nära anknuten
till stora kroppspulsåderns båge och av en liknande byggnad som glomus
caroticum.

Heymans har nu funnit, att dessa bildningar få anses som nervösa ändorgan,
genom vilka organismen så att säga avsmakar beskaffenheten hos det carotis
och aorta passerande blodet, varom budskap sedan sändes upp till de centra i
förlängda märgen och hjärnstammen överhuvudtaget, som reglera andningen.
Det är särskilt blodets syrgas- och kolsyrehalt, som genom nämnda organ
inrapporteras till nervsystemet, och detta svarar genom en ändamålsenlig
anpassning av andningsrörelserna, så att blodbeskaffenheten blir optimal.

Det bör ha varit en särskild glädje för Karolinska institutet att tilldela
Heymans ett Nobelpris. Förbindelserna mellan Gent och Stockholm ha varit livliga.
Bland annat har den nye fysiologiprofessorn vid Karolinska institutet, U. v.
Euler, tillbragt en del av sin utbildningstid i Gent och har även positivt
deltagit i den Heymanska, nu prisbelönade upptäckten.

En julgåva till Domagk — en julgåva till hela mänskligheten.

Den upptäckt, som av lärarkollegiet belönades med 1939 års pris, var, som
redan nämnts, professor Domagks påvisande av prontosils antibakteriella verkan.

Domagk är född i Lagow, Tyskland, år 1895, och var alltså 44 år gammal, då
han erhöll Nobelpriset. Han specialiserade sig till en början på patologi. Efter
lärarverksamhet i Greifswald och Münster blev han 1927 chef för det institut
för experimentell patologi, som i Elberfeld-Wupperthal upprättats av den stora
tyska koncernen I. G. Farben Industrie (ofta benämnd Igefa, med betoningen
på e). Domagk kom här att taga del i en systematisk genomprövning av skilda

111

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:07:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1939/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free