Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fysikaliska forskningens framsteg. Av Ansgar Roth - Att skjuta mygg med kanoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Instrumentverkstaden i professor Siegbahns nya institut för experimentell fysik vid Frescati.
bundet i kärnans inre. För att spränga eller på annat sätt påverka en atomkärna
måste man bombardera den med atomfragment med utomordentligt stor energi.
För detta ändamål användas positivt laddade protoner, deuteroner eller
alfapartiklar eller också elektriskt indifferenta neutroner, vilka i sin tur alstras genom
att beskjuta ett ämne, t. ex. beryllium, litium eller tungt väte (deuterium), med
deuteroner. I båda fallen fordras en »atomkanon», som ger projektilerna största
möjliga hastighet och däremot svarande energi. Detta kan åstadkommas på två
vägar, en direkt och en indirekt. I det förra fallet låter man atomfragmenten
(ionerna) passera genom ett urladdningsrör med mycket stort spänningsfall
mellan elektroderna. Detta var den väg som man först slog in på. Vid
Cavendishlabo-ratoriet i London finns en generator för två millioner voit av denna typ, och
amerikanerna ha gått ännu längre. Effekten av bombardemanget växer med
spänningen. För att hindra elektriska överslag måste apparaterna emellertid göras
allt större och bli därigenom ohanterliga och oekonomiska. Den nya atomkanon,
som byggts av Westinghousebolaget i East Pittsburgh är en ofantlig päronformad
pjäs av tio meters höjd och hundra tons vikt, som ger partiklarna en energi
motsvarande fem millioner volt. Om man betänker att måltavlan, d. v. s.
atomkärnan, som man vill träffa med detta vidunder, är så liten att man måste lägga
en halv million kärnor i rad bredvid varandra för att få samma bredd som av
ett ordinärt hårstrå, får man väl erkänna, att det råder en skriande
disproportion mellan mål och medel. Träffprocenten är också mycket liten. Det beräknas
att ungefär en projektil på tio millioner når sitt mål och träffar en atomkärna.
Om strömmen av de utslungade partiklarna har en intensitet av en mikroampère,
silket motsvarar en billion projektiler i sekunden, kan man således räkna med
hundratusen träffar per sekund. Antalet atomer i ett gram materia uppgår till
•ett 24-siffrigt tal (cirka hundratusen trillioner); för att på denna väg förvandla
135’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
