Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstlivet i Sverige 1939. Av Gotthard Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samlings- och grupputställningar. Ett av uttrycken för den livaktighet, som
präglade året, är det starkt ökade antalet samlingsutställningar. Sveriges allmänna
konstförenings höstutställning, som kunde fira ett slags jubileum genom att den
var den tjugufemte, som anordnats av föreningens nuvarande intendent, Sigge
Bergström, har sedan länge fungerat som en årlig salong. Många försök ha gjorts
att skapa en allmän utställning på bredare basis men misslyckats. Ett nytt försök
i denna riktning gjordes på vårsidan av Statens konstråd, som i Liljevalchs
konsthall anordnade en allmän utställning, där den företog inköp av konstverk för
Statens historiska museums och Karolinska sjukhusets nybyggnader samt
utställde resultatet av ett par av rådet utlysta tävlingar. En väsentlig högre kvalitet
utmärkte den närmast för turistpubliken avsedda sommarutställning av »Nutida
svensk konst», varmed Konstakademien med dr Hans Wåhlin som kommissarie
upprepade föregående års experiment men i större skala och bättre urval. Mera
improviserad men som idé av synnerligen stort intresse var den utställning av
modern nordisk konst, som på initiativ av professor Axel Romdahl ungefär
samtidigt anordnades i den nya, av arkitekt Nils Einar Eriksson uppförda
mässhallen i Göteborg. Utställningen, i vilken för första gången alla de fem nordiska
länderna, Sverige, Norge, Danmark, Island och Finland, voro representerade
med var sin avdelning, blev framför allt av värde som en propagandaaktion för
nordiskt samarbete i konsten. Ett initiativ av mera begränsad räckvidd men av
betydelse för en bättre samverkan mellan landsortens och huvudstadens
konstliv var den utställning av »Gävleborgskonst», varmed Gävleborgs läns
konstförening presenterade en provinsiellt samhörig konstnärsgrupp för
Stockholmspubliken. Andra intressanta uppslag betecknade den av Sveriges allmänna
konstförening anordnade utställningen »Skulptur i natur» på Skansen och den till en
gemensam motivkrets bundna »Arbetets ära», arrangerad av tidskriften »Folket i
Bild», som på densamma gjorde inköp för 10 000 kr. till folkliga samlingslokaler.
En enskild konstnärsgrupp, som under året framträdde med en stor, samlad
manifestation var »Halmstadgruppen», vars retrospektiva utställning i Liljevalchs
konsthall gav en intressant bild av den svenska surrealismens utvecklingshistoria.
En yngre och mindre programbunden konstnärsgrupp, samlad kring en
gemensam utställnings- och försäljningslokal, »De ungas salong», erhöll i slutet av året
en fastare organisation efter mönster av »Färg och form» samtidigt med en ny
och bättre lokal och en värdefull förstärkning av nya medlemmar. Med en grafisk
samlingsutställning, »Ur etsningsskolans portföljer», hedrades skolans
föreståndare, professor Emil Johanson-Thor, på sin 50-årsdag av forna och nuvarande
elever.
Retrospektiva utställningar. Bland de utställningar, som avsågo att belysa en
redan avslutad konstnärsgärning, skulle man som den första i raden på sätt och
vis kunna beteckna den topografiskt och konsthistoriskt lika intressanta
utställning av Elias Martins och hans skolas Stockholmsbilder, som anordnats i
Stockholms stadsmuseum och vars konstnärliga höjdpunkt utgjordes av den gamle
1700-talsmästarens nästan impressionistiska skisser av stockholmska folktyper,
stadsbilder och landskap. Som en av de främsta föregångsmännen i modernt
svenskt måleri har Ivan Aguéli länge framstått, men sedan hans konstnärliga
kvarlåtenskap första gången exponerades 1920 har ingen samlad utställning av
hans konst ägt rum, och minnesutställningen på Nationalmuseum blev därför en
märklig händelse. En av de ledande i den egentliga genombrottsgenerationen,
»1909 års män», Birger Simonsson, gick bort i slutet av 1938 och hyllades på
våren med en minnesutställning, som ehuru ej fullt representativ sammanfattade
det väsentliga i hans livsgärning. I viss mån överraskande verkade en utställning
av den 1934 avlidne landskapsmålaren Wilhelm Behrns förfinade små naturstu-
188’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
