Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avtalsrörlser under 1939. Av redaktör Th. Swedberg - Vädret 1939. Av fil. dr Folke Bergsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringen förklarat sig fast besluten att med alla till buds stående medel söka
förhindra en allmän prisstegring. Under sådana förhållanden ansågs det såväl på
arbetsgivar- som arbetarhåll otänkbart att fastlåsa det kommande årets
arbetslöner i nya avtal.
Så gick tiden utan att under hela hösten ett enda nytt avtal träffades utom vid
jordbruket. Det nya lantarbetaravtalet upptog visserligen ganska avsevärda
lönehöjningar, men då detta avtal länge stått i en klass för sig såsom ett slags
komplement till den statliga prisregleringen på jordbruksprodukter, ansågs det ej
utgöra något egentligt vittnesbörd om de stora fackförbundens ståndpunkt i
lönefrågan.
Först veckorna före jul kommo arbetsmarknadens båda huvudparter i verklig
kontakt med varandra. Då underskrevs nämligen av Svenska arbetsgivarföreningen
och Landsorganisationen ett ramavtal om dyrtidsregleringar under de blivande
nya kollektivavtalens giltighetstid. Denna överenskommelse gick i korthet ut på
följande: Om levnadskostnadsindex den 1 april 1940 med minst sex enheter
överstiger index den 1 januari 1940, sker lönereglering från och med följande
månadsskifte, d. v. s. den 1 maj. På samma sätt kan reglering därefter äga rum per
tremånadsperioder, således den 1 augusti, 1 november etc. Om indextalet faller,
sedan tillägg skett, regleras lönerna nedåt efter enahanda grunder.
Vad som härvid närmast föll i ögonen var z/idear-regleringen, ehuru båda
parterna tidigare vid flera tillfällen deklarerat principiell motvilja mot indexlöner.
De förklarade sig också alltjämt vidhålla denna principiella inställning och
ansågo att överenskommelsen strängt taget icke heller utgjorde något avsteg
härifrån, då det icke var fråga om vanliga avtalslöner utan endast om provisoriska
lönetillägg.
Det inträffade var även i så måtto enastående, att detta var första gången som
praktiskt taget alla landets fackförbund givit sin topporganisation fullmakt att
»göra upp vid bordet». Denna samförståndsanda tolkades givetvis som ett gott
omen. Det blev också nu fart i förhandlingarna, och vid årets slut förelågo
preliminära uppgörelser vid en rad storindustrier, såsom de mekaniska verkstäderna,
textilindustrien, pappersbruken och pappersmassefabrikerna. Dessa avtalsförslag,
vilka av allt att döma voro att betrakta såsom definitiva, upptogo visserligen
löneförhöjningar — med i stort sett 3 procent — men ansågos dock i intet fall lämna
full kompensation för levnadskostnadsökningen under den gångna avtalsperioden.
Vädret 1939.
Av fil. dr FOLKE BERGSTEN.
Det meteorologiska året 1939 förflöt utan större sensationer. Möjligen skulle man från detta
allmänna omdöme kunna undantaga juli, som i väderleksavseende kännetecknades av
häftiga skyfall litet varstans i landet. Största dygnsmängden, 128.5 mm., uppmättes vid
Väderö-bods fyr i Bohuslän den 17, men betecknar på intet sätt något rekord, hur imponerande den än
kan synas. Svåra stormar lyste nästan helt med sin frånvaro. Under den varma eftersommaren
åstadkommo dock en del s. k. tromber på sina håll rätt stor förödelse av lokal natur, särskilt
i Mellansverige.
Året i sin helhet var i likhet med de närmast föregående varmt. Värmeöverskotten voro
visserligen obetydliga -—- endast några tiondels grader — längst i norr, men tilltogo hastigt söderut
och uppgingo i södra Norrland och hela Svealand till c:a 1°.5, i Götaland som regel c:al°. Till
detta årets värmeöverskott bidrogo i främsta rummet de ovanligt varma månaderna februari
206’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
