Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottslivet 1939. Av redaktör Olof Groth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
singfors, var det meningen, att Sverige skulle ställa upp en större olympisk trupp
än någonsin. Förberedelserna gjordes också grundligare än någon gång tidigare.
Allmän idrott företedde en topp och en bredd som aldrig tidigare, speciellt i
löpningarna, vilka tilldrogo sig ett oerhört intresse genom att flera nya förmågor
kommo fram. Sommarens stora evenemang voro landskamperna mot Finland.
A-matchen i Stockholm, som samlat två i förväg utsålda hus, vanns av Finland
med 112—102. B-kampen i Helsingfors’ olympiska stadion vanns likaledes av
Finland med 113—101. Resultaten återfinnas under Idrottskrönikan. A-kampen
blev en av de ståtligaste landskamper, som någonsin utkämpats i Stadion, ja i
hela världen, och bevittnades av ett flertal bland Europas mest kända
idrottsjournalister. Icke mindre än fem svenska rekord sattes under de två dagarna.
Bruttoinkomsten uppgick till 171 000 kr., vilket är rekord för tvådagarstävlingar
i Stadion.
I stället för den inhiberade matchen mot Tyskland ordnades en landskamp
mot Norge i Oslo. Sverige vann med 118 poäng mot 85.
Under året sattes icke mindre än 11 svenska rekord, och av dessa förbättrades
ett par flera gånger om. De 11 rekorden voro:
1 500 m: Arne Andersson 3.48,8.
3 000 m: Henry Kälarne 8.15,4.
5 000 m: Henry Kälarne 14.18,8.
10 000 m: Töre Tillman 30.37,6.
4 eng. mil: Töre Tillman 19.15,4.
Häck 110 m: Håkan Lidman 14,2.
Häck 200 m: Håkan Lidman 24,4.
Hinderlopp: Lars Larsson 9.09,0.
4X1500 m: örgryte 15.56,2.
Höjdhopp: Åke ödmark 1,99.
St. höjd: Allan Gustafsson 1,63.
Bandyn hade en av sina sämsta säsonger på grund av den ovanligt dåliga
vintern. Intresset sjönk, vilket delvis också berodde på det tillkrånglade
seriesystemet med både ett- och tvåårsserier. Landsortslagen dominerade liksom de senaste
åren. Finalen om svenska mästerskapet spelades i Gävle och vanns av Huge,
Bomhus, över Nässjö med 5—2.
Den viktigaste landskampen, A-kampen mot Finland, spelades i Karlstad och
vanns av Sverige med 4—1. B-kampen vann däremot Finland i Helsingfors
med 4—0.
De internationella serierna dominerades av Sverige. Den svensk-norska vanns
av Uppsala-Kamraterna och den svensk-finska av Göta från Karlstad före tre
svenska lag och med de finska sist.
Boxningen hade ett mycket gott år, beroende icke minst på de två stjärnorna
Erik Ågren och Olle Tandberg, vilka drogo fulla hus var de uppträdde. Olle
Tandberg blev europamästare för andra gången i Dublin och förlorade icke en
enda match under hela säsongen. Landskamperna resulterade i två stora nederlag
med 2—6 mot Polen i Stockholm och 2—6 mot Tyskland i Hamburg — i båda
matcherna voro Olle Tandberg och veteranen Percy Almström de svenska
segrarna. Norge besegrades med »världsrekordresultatet» 8—0 i Stockholm, medan
kampen mot Finland i Helsingfors slutade oavgjord med 4—4.
Brottningen var såsom alltid vår ur internationell synpunkt mest
framgångsrika idrott. Tyskland besegrades i landskamp med 19—9, och vid E. M. i Oslo
blev Sverige bästa nation med 13 poäng mot Finlands 9 och Tysklands 7.
Europamästare blevo Gösta Andersson i lättvikt, Ivar Johansson i mellanvikt och Nils
Åkerlindh i lätt tungvikt. I bantamvikt blev Kurt Pettersén andre man och i
tungvikt John Nyman likaledes andre man.
Cyklisterna hade en mycket god säsong, speciellt Ingvar Ericsson, som var vår
utan jämförelse framgångsrikaste man. Han segrade i femlandskampen i
Djursholm och liksom 1938 i tredagarsloppet Berlin—Köpenhamn. Dessutom blev han
mästare på Mälaren runt och på 15 mil.
210’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>