Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det spanska inbördeskrigets slut 1939 - Kriget i Kina 1939
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spansk regering färdig. Den fick följande sammansättning: ministerpresident
Franco, utrikesminister överste Beigbeder, inrikesminister Serrano Suner,
krigsminister general Yarela, marinminister amiral Moreno, flygminister general
Yague, justitieminister Esteban Bilbao, finansminister José Larraz, industri- och
handelsminister Alarcon de la Lastra, jordbruksminister Joaquin Benjumea,
undervisningsminister Ibanez Martin, minister för allmänna arbeten Alfonso Boeuf,
arbetsminister tills vidare Joaquin Benjumea, partisekreterare med ministers
rang general Munoz Grande, ministrar utan portfölj Rafael Sanches Mazas och
Pedro Gamero.
Genom regeringens sammansättning blev falangen den förnämsta politiska
makten i det nya Spanien. Jordägare, monarkister, kapitalister och arbetsgivare måste
vara beredda att ge efter.
Den mot slutet av augusti allt hotfullare europeiska situationen föranledde
spanske utrikesministern att till Spaniens diplomatiska representanter i utlandet
den 27/8 utsända en cirkulärskrivelse, enligt vilken Spanien komme att bli neutralt
vid ett krig. Denna skrivelse följdes 5/9 av en förklaring, enligt vilken Spanien
under det pågående kriget skulle iakttaga »strikt neutralitet». I slutet av månaden
demobiliserades ytterligare 50 000 man.
Kriget i Kina 1939-
Japans invasion i Kina fortfor mer eller mindre intensivt under hela år 1939.
Det av japanske statsministern Konoye i slutet av december 1938 framlagda,
av Kuomingtangs vice ordförande Wang Ching-wei förordade, men av Chiang
Kai-shek tillbakavisade fredsförslaget blev Konoyes sista märkligare
regeringshandling. Redan den 4/1 avgick nämligen kabinettet Konoye, emedan
statsministern icke ville gå med på en ännu starkare intensifiering av den finansiella
och industriella kontroll, som armén ansåg tillrådlig. Han ersattes av en
nationalistisk byråkrat, presidenten för kronrådet, Hiranuma. Vaktombytet innebar en
seger för de krafter, som önskade bygga upp en ny tingens ordning både i Kina
och Japan. Emellertid visade det sig vid den nya regeringens framträdande, att
Hiranuma blott företagit en omplacering av föregående ministärs medlemmar.
Icke mindre än sju av de gamla ministrarna återfunnos nämligen i den nya
regeringen, och av allmänheten betraktades denna som en ministär Konoye i förnyad
form och mottogs med misstro.
Den 14/1 tillställde England Japan en ytterst skarp not, som betonade, att
England ej längre vore sinnat att tolerera den av Japan bedrivna politik, som gick
ut på att utestänga alla andra länder från den kinesiska marknaden. Liknande
démarcher gjordes även av U. S. A. och Frankrike.
Under månadens första hälft inträffade ej några större krigshändelser. Den
17/1 intogo dock japanerna den strategiskt viktiga staden Kingshan 120 kilometer
nordväst om Hankow, och samma dag sköto japanska bombplan Sian,
huvudstaden i provinsen Shensi, i brand.
Den 24/1 besatte japanska trupper ön Waichow ej långt från Indokinas kust,
en förberedande åtgärd till den strategiskt viktiga ön Hainans besättande, som
genomfördes ett par veckor senare, nämligen 10/2. Operationen, som till
övervägande del utfördes av flottan, förklarades vara avsedd att stärka den japanska
blockaden och rikta ett förkrossande slag mot den nationalistiska kinesiska regi-
327’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>