Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1939 - Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Island.
Islands regeringar 1
Ministärerna Hermann Jonasson.
Jönasson, H., stats-, justitie- och
undervisningsminister.
Gudmundsson, S., handels- och
kommunikationsminister till 18 april.
Möller, J., finansminister från 18 april.
Jonsson, E., finansminister till 18 april;
handels- och kommunikationsminister från 18/4.
T h o r s, O., näringsminister från 18 april.
Stefansson, S. J., socialminister från 18/4.
De stora svårigheter, med vilka den isländska fiskerinäringen, som levererar den
övervägande delen av Islands exportprodukter, på senare tid haft att kämpa
genom prisfall och förlust av sådana exportmarknader som Italien och Spanien,
gjorde frågan om hjälpåtgärder åt fisket alltmera brännande och sköt den i början
på 1939 i den politiska diskussionens förgrund. Man hade två alternativa
botemedel — valutadepreciering eller exportpremier — och medan såväl
självständighetspartiet som framstegspartiet voro i viss mån splittrade i valet mellan de
båda vägarna, stodo socialdemokraterna enade kring exportpremier.
Framstegspartiet, som dittills ensamt innehaft regeringsmakten med stöd av
socialdemokraterna i alltinget, öppnade redan vid dess början i februari förhandlingar om
en nationell samlingsregering med de båda andra partierna. Överläggningarna
hade emellertid ännu efter två månader ej lett till något resultat. Allmänheten,
som förmodade, att bildandet av en samlingsregering med ty åtföljande
valutadepreciering endast var en tidsfråga, gick händelserna i förväg genom uppköp av
inom landet befintliga lager. Importörerna undveko att importera och
exportörerna att exportera. Med anledning härav ansåg sig regeringen tvungen att redan
den 3/4 förelägga alltinget ett deprecieringsförslag, som också blev antaget,
ehuru halva självständighetspartiet, en socialdemokrat och hela socialistiska
enhetspartiet röstade mot. Åtgärden innebar en depreciering av den isländska
kronan från 22,15 till 27 isländska kronor per pund sterling.
Därefter fortsattes förhandlingarna om samlingsregering och kröntes den 18/4
med framgång. Den nya regeringen Jönasson, som stöddes av 45 bland alltingets
49 medlemmar, angav som sina främsta uppgifter att utveckla näringslivets
produktivitet, i största omfattning söka trygga landets självförsörjning och självhjälp,
värna och utveckla den demokratiska idén och ena folket rörande förberedelserna
för kommande beslut i självständighetsfrågan. Vid regeringstillträdet meddelades,
att alla handelsrestriktioner successivt skulle avvecklas. Importen av en mängd
olika varor frigavs också omedelbart.
I slutet på september beslöts på grund av pundfallet, att den isländska valutan
skulle frigöras från förankringen vid pundet, så länge detta noterades lägre än
en dollarkurs på 4.15. Den isländska kronan skulle då knytas till dollarn till en
kurs av 6.50 kr. per dollar. Samtidigt beslöts på grund av rådande varuknapphet
ransonering av vissa varor, såsom spannmål, bröd, socker, kaffe, kol och bensin
samt införande av maximipris.
Sillfisket gav under året 80 000 tunnor mindre än 1938. Värdet av hela den
345’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
