Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige under stormaktskriget 1940 - Stora förluster för handelsflottan, sjöfarten västerut spärrad, kommission för trafikärenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, och under senare delen av året rådde tonnagebrist i Östersjön. Svenska
regeringen ansåg sig t. o. m. i slutet av oktober böra rekvirera nio norska ångfartyg,
som blivit liggande i Göteborg och Malmö, för att användas dels till att i svensk
kustfart transportera ved och träkol, dels för att till Tyskland skeppa trävaror,
pappersmassa och papper samt från Tyskland hemföra kol- och kokslaster.
För Västkustens fiskarbefolkning fick avstängningen från Nordsjön — vid sidan
av oljebristen — katastrofala följder. Förhandlingar inleddes genast angående
återupptagandet av sjöfarten västerut. Därvid underströks från svensk sida, att det
för vårt näringsliv och för upprätthållandet av svenska folkets köpkraft vore av
avgörande betydelse, att Sverige ägde tillträde till de transoceana marknaderna.
Svensk import och export dirigerades under denna tid i betydande utsträckning
över Petsamo, Rovaniemi och Haparanda.
Den 9 september lyckades äntligen tack vare lejd från tyskt och engelskt håll
den första svenska konvojen efter avstängningen komma in västerifrån till
Göteborg. Det var Sveabolagets tankmotorfartyg Sveadrott, som anlände med 13 700
ton olja för svenska marinen, inlastad i Rio de Janeiro. Fartyget konvojerades
av hjälpkryssaren nr 4 och jagaren Nordenskiöld, vilka mött vid gränsen mellan
norra Nordsjön och Nordatlanten. Den 30 december anlände vidare till Göteborg
Transatlantics motorfartyg Gullmaren med full last av amerikanska varor efter
att ha fått fri lejd av de krigförande parterna.
För att underlätta den svenska sjöfarten i första hand till Belgien och Holland
genom Kielkanalen samt till danska och norska hamnar väster om den tyska
minspärren i Skagerack träffades med Tyskland en överenskommelse om lejdebrev.
Efter överläggningar i Stockholm om uppgörelsens praktiska utformning
publicerades densamma den 27 september.
Trafiken mellan skånska och danska hamnar avbröts flera gånger under året
till följd av att engelska stridsflygare utlagt minor i Öresund. Också Trelleborg—
Sassnitz-leden stängdes vid flera tillfällen på grund av minfara.
Även svenska marinen företog minering av olika områden. Så skedde omkring
den 12 april inom inre territorialvatten vid västkusten för att neutralitetsvakten
där måtte underlättas. Samtidigt förbjöd K. M:t med stöd av bestämmelserna
angående sjöfarten inom svenskt kustvatten under utomordentliga förhållanden
befarandet av vissa vattenområden vid kusterna och angörandet av hamnar
därstädes. Likaledes för neutralitetsvaktens underlättande utlades under maj ett
minfält i Kogrundsrännan i södra Öresund och ett annat inom svenskt inre
territorialvatten i Stockholms läns yttre skärgård. Det sammanlagda antalet gångtimmar för
örlogsfartygen under första krigsårets neutralitetsvakt uppgick till cirka 70 000
och distansen till 400 000 distansminuter, vilket motsvarar mer än 18 varv jorden
runt vid ekvatorn. Antalet eskorterade handelsfartyg var 1581, och 262 minor
oskadliggjordes.
I officiella noter från Tyskland till Sveriges och andra neutrala makters
regeringar förklarades den 17 augusti hela sjöområdet kring England för
operationsområde och meddelades, att farvattnen i fråga minerats, vadan alla fartyg, som
before området, utsatte sig för tillintetgörelse genom ej blott minor utan även
andra stridsmedel. Följande dag notifierade på samma sätt engelska regeringen
om minering av vidsträckta zoner i Engelska kanalen och Biscayabukten.
Från den 15 augusti fungerade Statens trafikkommission, i vilken
transport-kommissionen och sjöfartsnämnden uppgingo och till vars ordförande K. M:t
förordnade f. generaldirektör A. Granholm. Vid dess sida ställdes ett
trafikkommissionens råd, räknande 22 ledamöter. Kommissionen delades i fyra sektioner,
nämligen en för ärenden om utrikes sjöfarten, en för inrikes sjöfarten och
hamnarna, en för järnvägstrafiken och den civila luftfarten samt en för
motorfordonstrafiken.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
