Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1940. Av professor Torsten Thunberg - Ett nytt vitamin och vad det skänkt läkekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vitamin». Beteckningen syftar alltså på detta vitamins fysiologiska verkan, på dess
betydelse för vidmakthållande av den blodets förmåga att levra sig (koagulera),
utan vilken varje blödning vore livsfarlig.
Upptäckten av K-vitaminet är ett exempel på, hur oväntade och betydelsefulla
resultat kunna spira upp ur försök, som från början kunna synas ha iner
begränsat intresse. När för ett tiotal år sedan några forskare, en dansk och några
amerikaner, upptogo till undersökning, hur kycklingars kost bör vara sammansatt för
att garantera sund utveckling, var det intet som lät ana, att läkekonsten därigenom
skulle riktas med ett viktigt vapen i kampen mot betydelsefulla sjukdomstillstånd.
Men så blev ändå fallet.
Det var kring år 1930 som den unge danske kemisten Henrik Dam vid professor
Eges institut i Köpenhamn upptog försök över de nödvändiga ingredienserna i
kycklingarnas föda. Han fann därvid, att hans försöksdjur visade blödningar
under huden och i muskulaturen, om deras kost ej innehöll s. k. steriner, fettartade
ämnen, som förekomma såväl hos växter som hos djur, ämnen, på vilkas kemi
dock här ej skall närmare ingås. Den blödningstendens, för vilken de iakttagna
blödningarna voro uttryck, kunde icke hävas genom något av de vanliga enkla
näringsämnena eller genom någon av de vid den tiden kända vitaminerna.
Eftersom emellertid en av obearbetade naturprodukter sammansatt kost avhjälpte
blödningstendensen, resp. hindrade den att framträda, drog Dam den slutsatsen, att
dylik kost måste innehålla något hittills okänt, ännu ej isolerat ämne, som är
behövligt för kroppens förmåga att förhindra blödningstendens. Kycklingen saknar
uppenbarligen förmåga att själv syntetisera ämnet ur de vanliga kända
näringsämnena, och ämnet måste utöva sin verkan redan i mycket liten mängd. Ämnet
utmärktes alltså av just de egenskaper, som karakterisera vitaminerna. Den
iakttagna blödningstendensen var att tolka som en vitaminbristsjukdom, som en
»avitaminos». Sådan var den uppfattning, som Dant år 1934 framlade, f. ö.
tillsammans med sin kollega och medarbetare doktor Schönheyder, nu professor i
Aarhus.
Närmaste uppgiften blev att söka få tag i, isolera och renframställa det
supponerade K-vitaminet ur de födoämnen av högst växlande art, vari det dolde sig.
Härför behövdes ett mått på K-vitaminstvrkan i de olika födoämnena och i de
preparat, som framställdes ur dem vid isoleringsförsöken. Som dylikt mått kunde
den minsta kurativa dosen tjäna, alltså den mängd, vari födoämnet eller
preparatet kunde häva en redan utbildad blödningstendens. Som mått kunde även
användas den minsta preventiva dosen, alltså den mängd, vari ämnet måste givas för
att förhindra uppkomsten av blödningar hos kycklingar, ställda på en kost, som
eljest lät blödningstendens framträda.
Det var genom sådana försök som det fastställdes, att vitamin K rikligt
förekommer i växternas gröna blad, under det att djurrikets produkter vanligen äro
fattiga därpå. Särskilt rik på detta vitamin befanns vår vanliga luzern vara, och ur
denna växt kunde högkoncentrerade preparat utan större svårighet framställas.
Genom fortsatta koncentreringsförsök lyckades det att framställa det rena
isolerade K-vitaminet, som befanns ha karaktären av en gul olja. Att målet nåddes så
pass snabbt, torde bero på det samarbete, som av Darii inleddes med den utmärkte
schweiziske kemisten och nobelpristagaren professor Karrer.
Parallellt med de danska försöken hade amerikanska forskare av rang arbetat
med förekomsten av K-vitaminet i olika naturprodukter och med renframställning
av vitaminet. Bland annat undersöktes i detta avseende fiskmjöl, sådant det
användes som hönsföda. Det befanns ha en växlande K-vitaminhalt, och en
tillfällighet gjorde, att man kom orsaken härtill på spåren. K-vitaminhalten befanns
större, då fiskmjölet börjat ruttna, alltså då det angripits av förruttnelsebakterier.
En forskare på området med det svenska namnet Almquist hade redan funnit, att
1-13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
