Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1940. Av professor Torsten Thunberg - Ett nytt vitamin och vad det skänkt läkekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många bakterieformer äro rika på K-vitamin, och det är då ej egendomligt, ätt
vitaminhalten i vissa födoämnen stegras under bakteriell påverkan.
Ruttnande fiskmjöl fick nu användning vid försöken att isolera K-vitaminet,
en uppgift, som rätt snart lyckades den kände amerikanske fysiologen Doisy och
hans medarbetare. Det av dem erhållna K-vitaminet utgjordes av gula kristaller,
medan det av Dam och Karrer erhållna, såsom redan nämnts, var en gul olja. Till
en början kunde man ju misstänka, att skillnaden berodde på olika renhetsgrad
och att man ur de olika ursprungsmaterialen skulle kunna nå fram till ett och
samma ämne, såsom fallet varit med t. ex. askorbinsyra, tiamin och andra
vitaminer. Men hur man än renade preparaten var det omöjligt att ernå
överensstämmelse i kemiskt avseende. Man måste uppenbarligen räkna med två K-vitaminer,
Kt och K2.
Nu var tiden inne för de kemiska konstitutionsspecialisterna, som snart
lyckades placera in åtminstone Ki-vitaminet på sin bestämda plats i det kemiska
formelsystemet. Våra kemister kan det kanske intressera att höra, att Ki är
2-metyl-3-fytyl-1,4-naftokinon. K-vitaminet är alltså uppbyggt av de tre grundämnena kol, väte
och syre och är i motsats till vissa andra vitaminer fritt från kväve och svavel.
Upptäckten att K-vitaminet hör till naftokinonernas grupp väckte frågan, hur
andra ämnen av samma grupp påverkade blödningstendensen vid K-avitaminos.
Kända och nyframställda naftokinoner i stort antal undersöktes i detta avseende.
Resultatet var lysande. Många naftokinoner befunnos kunna ersätta de två
naturliga K-vitaminerna. Somliga av de artefakta naftokinonerna kombinerade högsta
effektivitet och hållbarhet med andra egenskaper, som gjorde dem särskilt
användbara. Bl. a. liar det lyckats att framställa vattenlösliga preparat med de naturliga
fettlösliga K-vitaminernas verkan på blödningstendensen.
Tarmbakteriernas förmåga att ur en del näringsämnen bilda K-vitamin
skänker svar på frågan, varför just kycklingar så lätt drabbas av K-avitaminos, om de
hållas på en K-vitaminfri kost, medan så ej är fallet hos kanin, råtta m. fi.
Förklaringen ligger i kycklingens även relativt korta tarm i förhållande till tarmen hos
de vanliga försöksdjuren. I kycklingtarmen får förruttnelsen därför ej samma
tillfällen att göra sig gällande, och K-vitaminbildningen genom bakterierna
kommer att bli alldeles otillräcklig för kycklingorganismens behov. (I detta
sammanhang kan nämnas, att en substans med stark K-vitaminverkan kan framställas ur
tuberkelbacillen.)
Så gällde det att klargöra sammanhanget mellan K-vitaminbrist och
blödningstendens. Berodde blödningstendensen möjligen på kärlskörhet, såsom fallet är vid
skörbjugg och överhuvudtaget vid C-vitaminbrist? Så befanns ej vara fallet.
Orsaken till blödningstendensen vid K-avitaminos låg på annat håll.
Blodet innehåller ett äggviteämne, protrombin, som under vanliga förhållanden
ej synes utöva någon biologisk verkan. Det är det oaktat av största betydelse. Det
representerar kroppens vakthållning mot kärlskador. Om ett blodkärl skadas och
det i den slutna kärlbanan förut strömmande blodet kommer i beröring med
vävnadsvätskan utanför kärlen eller utsätts för inverkan av sönderfallsprodukter av
de vid kärlskadan förstörda »blodplättarna», förvandlas det förut så indifferenta
protrombinet till en högst aggressiv substans, trombin. Det är trombinet, som
framtvingar en kemisk förändring av en annan av blodplasmats äggviteämnen,
vilket för till att blodet levrar sig och på så sätt tilltäpper hålet på blodkärlet.
Gäller det ett icke alltför stort kärl, stillas på så vis blödningen.
Liksom övriga blodbeståndsdelar är protrombinet underkastat ständig
förbrukning men också ständig nybildning. Det är levern, som sörjer för protrombinets
nybildning, men härvid behöver levern medverkan av K-vitaminet. Utan tillförsel
av K-vitamin alltså ingen nybildning av protrombin. Om K-vitamin ej finnes i
tillräcklig mängd i födan eller ej alstras i tillräcklig mängd i tarmen och alltså ej
1-13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
