Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekonomisk översikt 1940. Sverige. Av bankkamrer K. Welin-Berger - Utrikeshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de bränslefrågan aktuell. Trots detta fortsatte leveranserna av papper från
västkusthamnarna i vanlig omfattning under hela första kvartalet, och nya order
in-flöto. Med invasionen i Danmark och Norge samt i Belgien och Holland
förändrades läget helt och medförde, att de flesta bruken måste inskränka driften och på
vissa håll t. o. m. nedlägga densamma, trots att de fortfarande voro försedda med
en god orderstock. Den inhemska marknaden visade sig dock kunna absorbera
papper i ökad omfattning som ersättning för andra material, t. ex. jute och vissa
textilvaror, på vilka marknaden började lida brist. Med Tyskland träffades avtal
om leverans av sammanlagt 63 000 ton svenskt papper, mestadels kraftpapper,
vilket för kraftpappersbruken medförde att de i viss utsträckning kunde
återupptaga driften. Någon nämnvärd ersättning för den förlorade avsättningen på
länderna västerut var detta dock ej. Till Italien och Schweiz fortgingo exporten och
även transiteringen över dessa länder till andra icke krigförande, men med det
förstnämnda landets inträde i kriget upphörde denna möjlighet. Försäljningen
till östeuropeiska marknader och andra, dit leveranser under de rådande
förhållandena varit möjliga, voro ytterst begränsade främst på grund av
betalnings-svårigheter. Vid årets slut ägde regeringsunderhandlingar rum mellan Sverige och
Tyskland om varuutbytet med såväl Tyskland som med ockupationsländerna. De
skulle efter avbrott över helgerna fortsättas i början av 1941, och till dessa ställde
man vid årsskiftet vissa förhoppningar för pappersindustriens del.
Den svenska järnindustrien hade full sysselsättning praktiskt taget hela året.
Visserligen hade man ej heller här tillgång till statistiskt material för bedömande
av de kvantitativa förändringarna, men av andra faktorer att döma låg järn- och
stålproduktionen under hela första kvartalet på en rekordmässigt hög nivå. Under
andra och tredje kvartalen dämpades arbetstakten något för att sedan åter stegras.
Sålunda visade Industriförbundets produktionsindex för järn- och stålgruppen,
som under sista kvartalet 1939 i medeltal utgjort 131, en stegring under de följande
tre månaderna till 138, varefter den sjönk till 130 och 125 under de följande
kvartalen. Siffran för oktober månad steg emellertid till 127. Spärrningen
av nordsjöleden ställde järnhanteringen inför nya problem. Främst bland dessa
stod råvaruförsörjningen, särskilt beträffande kol, koks och järnskrot men även
beträffande in- och utförseln av olika järnsorter. Importen av järn, kol och koks
kunde under senare delen av året endast ske från Tyskland i enlighet med det i
december—januari träffade avtalet. Bristen på utländskt järnskrot och
kokstackjärn tvingade järnverken till ökad användning av träkolstackjärn för
stålframställningen, vilket innebar en betydande stegring av produktionskostnaderna. Den
knappa koltillgången medförde även att järnverken måste ersätta en stor del av
kolbränslet med ved. Dessutom höjdes priserna för träkol gång efter annan, till
stor del genom den nya efterfrågan därpå som övergången till gengasdrift
medförde. Trots dessa och andra svårigheter kunde dock järnbruken tillgodose de
stora behov, som från olika håll ställdes på deras kapacitet, utan att man behövde
tillgripa vare sig restriktioner eller ransonering. I främsta rummet stodo de krav,
som försvarsberedskapen gjorde gällande och vilka uppskattats till ungefär en
tredjedel av järnbrukens kapacitet, men även nybyggnader i järnvägsmateriel samt
järnvaror för privata ändamål voro långt större än normalt.
Byggnadsverksamhetens starka tillbakagång medförde dock en väsentlig minskning i efterfrågan på
balkar och andra järnvaror för byggnadsändamål. De genom sjöspärren minskade
exportmöjligheterna kunde i viss mån kompenseras genom leveranser till
grannländerna, mestadels av handelsjärn. På Tyskland stegrades exporten av
kvalitetsjärn rätt avsevärt, och även till Italien och andra mera avlägsna marknader
upp-rätthöllos i viss mån leveranser av kvalitetsstål trots försämrade
transportmöjligheter. Vad prisutvecklingen på järnvaror angår var prisläget i början av året
ganska tillfredsställande med hänsyn till att kapaciteten kunde utnyttjas i så hög
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
