Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottslivet 1940. Av redaktör Olof Groth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idrottslivet 1940.
Av redaktör OLOF GROTH.
Kriget och omsorgen om den svenska försvarsberedskapen inverkade givetvis
menligt på den normala idrotten, enkannerligen på det internationella
umgänget. Den XII:te olympiaden, som skulle ha hållits i Helsingfors, måste inställas
i likhet med de flesta planerade landskamper. På sommaren och mot slutet av året
utkämpades dock flera landsmatcher, av vilka trelandskampen Sverige—Finland—
Tyskland i fri idrott i Helsingfors blev en ganska god ersättning för olympiaden
och tilldrog sig stor uppmärksamhet i hela den internationella idrottsvärlden.
Finlands olympiastadion var fullsatt, och åskådarantalet — 60 000 personer söndagen
den 8 september — innebar nordiskt publikrekord. På hösten blev
landskampsutbytet oväntat livligt: Sverige mötte Tyskland och Finland i skytte i Berlin,
Danmark i fotboll både i Stockholm och i Köpenhamn, Finland i fotboll i Helsingfors
och i Stockholm, Finland i brottning och boxning i Stockholm. I november spelade
Raliens tennislandslag i Alvikshallen i Stockholm och i december utvalda tyska
och schweiziska landslag ishockey på Stadion. Det var första gången ett tyskt lag
spelade i Stockholm efter krigets utbrott och första gången överhuvudtaget som
ett schweiziskt ishockeylag besökte Sverige.
Om det internationella utbytet helt naturligt var mindre än vanligt, fick den
nationella idrotten i gengäld desto större omfattning. Under intryck av kriget i
Finland och de finska idrottsstjärnornas bragder framför och bakom den ryska
fronten framväxte här hemma ett storartat intresse för idrott av mera fältmässigt
slag: skidlöpning, marscher, bivackslagning, handgranatkastning, orientering,
skytte o. s. v. Folk strömmade i tiotusental till skjutbanorna trots den arktiska
kylan i januari och februari, och då Svenska Dagbladet och Studenternas I. F. i
Stockholm anordnade en fältsporttävling på skidor med närmare 1 000 deltagare,
fick denna tävling hundratals efterföljare landet runt.
Under sommaren och hösten gjordes en imponerande propaganda för fysisk
upprustning, och deltagandet i vissa propagandatävlingar, kombinerade med
märkesprov, slog alla rekord. Riksmarschen på våren samlade 200 000 deltagare och
fortsättningen på hösten över 300 000, antalet erövrade skidmärken under vintern
var över 75 000, antalet starter på Fria idrottens dag 220 000, antalet
simborgarmär-ken 90 000, allcykelmärken 50 000 o. s. v. Mest imponerade kanske det frivilliga
skyt-tet, som ökade från 95 000 till 250 000 utövare.
Vid årets slut redovisade Riksidrottsförbundet 6 000 föreningar med sammanlagt
410 000 medlemmar.
Ben allmänna idrotten blomstrade som aldrig tidigare trots kriget. Speciellt i
löpningarna på medeldistans och längre sträckor kommo nya förmågor fram, och
löpare som Henry Kälarne, Gunder Hägg, Spånga-Jansson, Arne Andersson och
Bror Hellström drogo fullt hus var de tävlade. Däremot stod utvecklingen stilla i
kast, där inga nya stjärnor visade sig och de gamla icke räckte till i konkurrensen
med finnar och tyskar. Detta visade sig tydligt i trelandskampen i Helsingfors, där
Sverige vann dubbelseger på alla längre sträckor utom 10 000 meter, där dock
Hellström var först. Trelandskampen var årets största idrottsliga händelse i Europa
och blev en utomordentligt vacker seger för Sverige, som vann dels huvudkampen,
dels den separata matchen mot Tyskland och den separata mot Finland. Samma
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
