Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Lundell. Aurore Grandien. Ewert Wrangel. Carl-Gustaf Hammarskjöld.
(Se föreg, sida.) (Se föreg, sida.) (Se föreg, sida.)
tus, huvudsakligen på det populärvetenskapliga området. Var vid sin bortgång sysselsatt med
utgivandet av ett stort kulturhistoriskt arbete, »Svenska folket genom tiderna». Död den 20 februari.
Carl-Gustaf Hammarskjöld, f. 1865. Underlöjtnant vid Värmlands fältjägarkår 1885, inträdde i
.generalstaben 1895, överstelöjtnant 1910, souschef i lantförsvarsdepartementets
kommandoexpedition 1906—10, överste och chef för Första livgrenadjärregementet 1914, generalmajor och chef för
sjätte arméfördelningen 1919, chef för generalstaben 1922—30, general i armén sistnämnda år.
Ordförande i 1913—14 års försvarskommitté, ledamot av andra kammaren 1917—24, av första
kammaren 1924—32. Försvarsminister hösten 1920—sommaren 1921. Ledamot av 1919 års
försvarsrevision, mot vars nedrustningsförslag han avgav en uppmärksammad reservation. På sin tid en av
svenska arméns mest bekanta och för olika offentliga uppdrag oftast anlitade officerare. »Varm
fosterlandskärlek och omutlig pliktkänsla betecknade jämte stor begåvning Carl-Gustaf
Hammarskjöld både som militär och människa.» Död den 27 februari.
Hugo Jungner, f. 1881. Fil. dr 1922. Adjunkt vid Katarina realskola i Stockholm 1910, rektor vid
Umeå h. allm. läroverk 1925, lektor vid Nya elementarskolan i Stockholm sedan 1929. Deltog på
de olika platser, där han var verksam, livligt i kommunalt och kulturellt arbete, föreståndare för
Södermalms arbetarinstitut, förordnad som undervisningsråd. Utgav arbeten i religions- och
språkhistoriska ämnen. Verkade med framgång särskilt inom mytologi och runforskning, stod vid sin
bortgång redo att utgiva Västergötlands runinskrifter i ett vetenskapligt standardverk, för vilket
lian hade uppdrag av Vitterhetsakademien. Hans doktorsavhandling, »Gudinnan Frigg och Als
härad», är ett hembygdsstudium i stor stil, med ytterst få motstycken i vår litteratur.
Ållebergs-traktens fornminnen från järnåldern ha genom honom fått en grundligare belysning än någon
annan bygd i vårt land. Upptäckte Sparlösa-inskriften, ett märkligt dokument från vår tidiga
vikingatid. Åt tolkningen av dess gåtor ägnade han sina dagars arbete och sina nätters grubbel.
Ordförande i Religiösa reformförbundet och i Samfundet för nordisk språkforskning i Stockholm.
Död den 29 februari.
Albert Ehrensvärd, f. 1867. Jur. kand. 1891, v. häradshövding 1894, jur. lic. 1895, fil.
hedersdoktor i Uppsala 1927. Assessor i Svea hovrätt 1903, expeditionschef i civildepartementet 1905,
kabinettssekreterare i utrikesdepartementet 1906, envoyé i Bryssel och Haag 1908, i Washington
1910, utrikesminister i andra Staaffministären 1911—14, minister i Bern 1915, i Paris 1918—34.
Sakkunnig för utredning om fideikommissinstitutionen 1914, delegerad för Ålands- och
Spetsbergsfrågorna vid fredskonferensen i Paris 1919 m. m. Utgav »Äldre fransk lyrik i svensk översättning»
samt flera essaysamlingar. Tilldelades 1929 Franska akademiens medalj. Under senare år bosatt
på släktgodset Tosterup. »Med förnämligt vittert påbrå fullföljde Albert Ehrensvärd under sin
diplomatiska bana den lysande svenska tradition från 1700-talet, då vår ministerpost i Paris
bekläddes av sådana kulturpersonligheter som Carl Gustaf Tessin och Gustaf Philip Creutz.» Död
den 6 mars.
Einar Nerman, f. 1865. Underlöjtnant vid Kronobergs regemente 1888, kapten 1902, major vid
Hallands regemente 1915, överstelöjtnant i armén 1920. Under olika perioder lärare vid
Gymnastiska centralinstitutet, blindinstitutet på Tomteboda samt Beskowska skolan, sekreterare resp.
ordförande i Svenska gymnastiklärarsällskapet, ordförande i Svenska gymnastikförbundet 1904—30,
ledamot av Riksidrottsförbundets överstyrelse 1907—31, i Hallands gymnastikförbund 1916—29, i
Nordiska gymnastikförbundet 1920—31. Utgav skrifter i gymnastiska ämnen och redigerade
gymnastiktidskrifter. »Knöt för alltid sitt namn till den svenska gymnastikens utvecklingshistoria.»
Död den 8 mars.
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
