Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugo Jungner. Albert Ehrensvärd. Einar Nerman. Nils öström.
Nils öström, f. 1886. Student 1905. Anställd hos Stockholms fattigvårdsnämnd sedan 1905,
kontorsskrivare 1911, bokhållare 1918, aktuarie samma år, fattigvårdsinspektörsassistent 1919, t. f.
fattigvårdsinspektör 1931, t. f. fattigvårdsdirektör samma år och ord. fattigvårdsdirektör 1934.
Redogörare i Brännkyrka fattigvårdsstyrelse 1913—23, kyrkonotarie och skolrådssekreterare i
Brännkyrka 1914—31. Ordförande i styrelsen för arbetshemmet osbyholm och i styrelsen för
arbetshemmet Björknäs, styrelseledamot i Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, Svenska
diakonsällskapet, stiftelsen Hemmet för arbetssökande kvinnor och kaféaktiebolaget Norma.
Deltog under många år med varmaste intresse i Svenska Dagbladets Julinsamling. Föreläsare vid
Socialpolitiska institutet sedan 1922. Död den 9 mars.
Agnes von Krusenstjerna, f. 1894. Debuterade 1917 som författarinna med »Ninas dagbok» samt
skrev därefter halvtannat tiotal skönlitterära arbeten. »Det är till en del av novellerna samt till
de s. k. Tonyböckerna och i viss mån Viveka von Lagercronas historia, som hennes litterära namn
kommer att vara knutet. Även om Agnes von Krusenstjerna blivit föremål för skiftande
värderingar, kan det knappast sägas, att det stått strid kring hennes namn, ty i huvudsak var kritiken
ense: hon var en betydande författarinna med en syn på livet, som man ibland kunde kalla
ensidig och ibland manisk och förvriden men som i all sin väsensbundna dragning mot känslolivets
plågsamma sidor rymde både en utomordentlig karakteriseringsförmåga och en sval och vindlätt
frid. Den konsekvent naturalistiska psykologi hon hyllade tycktes verka som en trollskärva i ögat.
Men samtidigt gav hon prov på en skarpsynthet, oftast en antipatiens skarpsynthet, som kunde
fylla kapitlen med intensivt liv.» (Gösta Attorps.) Gift med författaren David Sprengel. Död den
10 mars.
Vilhelm Lundström, f. 1869. Fil. dr samt docent i latinska språket och litteraturen vid Uppsala
universitet 1893, professor i klassiska språk vid Göteborgs högskola 1907—36. Redaktör av
Göteborgs Aftonblad 1901—06, tillhörde riksdagens andra kammare 1912—14, sekreterare i
Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet 1908—23, ordförande i dess arbetsutskott.
Hederssenator vid universitetet i Rostock, hedersborgare vid universitetet i Jena samt hedersdoktor i
Padova, Rom och Dorpat. Utgav ett antal arbeten i sitt vetenskapliga fack, reseskildringar m. m.,
grundade i Uppsala Sveriges första och enda klassisk-filologiska tidskrift Eranos, vidare Svensk
humanistisk tidskrift, en serie för texteditioner av antika författare, »Collectio scriptorum veterum
upsaliensis», monografiserien Svenskt arkiv för humanistiska avhandlingar samt tidskriften
»Sverige-Italien». »Vilhelm Lundström var den utlandssvenska rörelsens skapare och främste
målsman. Hans stora livsverk är stiftandet och organiserandet av Riksföreningen med dess tidning
Allsvensk samling. Åt denna verksamhet gav han sig helt. Han var dock tidigare en av
kommunalrepresentationens främsta krafter i rikets andra stad. Som politiker företrädde han en till
ytterlighet svensk konservatism. Han var även en lärd forskare i den klassiska filologien och antikens
historia samt torde ha varit en av de svenskar, som bäst kände det gamla Rom. Hans humor och
levande intresse för både sak och person gjorde honom till en skicklig föreläsare. En
genomträngande klar, intellektuell skärpa var hos honom förenad med poetens skapande fantasi. Han
hade också en sprudlande uppslagsrikedom och en inlevelsens gåva, som göt liv i de
arbetsuppgifter han valt. Tillsammans gjorde dessa egenskaper honom till en stor vetenskapsman.» Död den
20 mars.
Holger Nilsson, f. 1882. Genomgick tekniska elementarskolan i Borås, studerade sedan i England
och Skottland. Ingenjör vid Munkedals pappersbruk, ingenjör och senare överingenjör vid
Storviks sulfit a.-b., sedan 1918 disponent och sedan 1923 verkställande direktör för Kopparfors och
Storvik. Togs redan tidigt i anspråk inom pappersmasseindustrien som företagens representant i
17
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
