Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Råslock. Ida Matton. Janne Lembke. Carl Schmidt.
diskt redaktörs- och författarskap, huvudredaktör för och en av de främsta medarbetarna i det
stora verket »Rättskunskap för jordbrukare», den ene utgivaren av den ledande kommentaren till
vår skogsvårdslag, den obestritt främste kännaren av vår jakträtt, svensk redaktör för arbetet
Das Civilrecht der nordischen Länder, auktoritet på författarrättens, konstnärsrättens m. fi.
områden, gjorde en betydelsefull insats för jakt- och fiskevård, verkade på internationella
kongresser för skyddande av våra flyttfåglar o. s. v., intog en ledande ställning i de svenska jägar- och
fiskarförbunden. »Många äro de personligt präglade vota, som i Nytt juridiskt arkiv bära vittne
om den kontakt han under sin långa praktiska bana lyckades bevara, på ständigt bredare front
utvecklad, med den moderna rättsdoktrinen.» Död den 2 juli.
Anders Råstock, f. 1874. Elev vid Brunnsviks folkhögskola 1907—08. Verkstadsarbetare,
ban-arbetare och 1897 banvakt vid Frövi—Ludvika järnväg. Ledamot av Örebro läns landsting 1910,
dess ordförande 1918, socialdemokratisk representant i andra kammaren sedan 1912, ledamot av
olika utskott, ordförande i statsutskottet sedan 1934, statsrevisor 1915—17, riksgäldsfullmäktig
sedan 1925. Innehade dessutom en mängd andra offentliga uppdrag av statlig, kommunal och
facklig art. »Den socialdemokratiska ledningen hade städse i honom en pålitlig riktrote, som i
kraft av sin myndiga och maktlystna natur gärna var med om att hålla på partidisciplinen och
på regeringsförslagen. Med ären visade Råstock understundom en mera självständig hållning, och
under sin sista vinter fick han tillfälle att giva prov på den starka frihets- och fosterlandskänsla,
som var ett troget uttryck för hans kärnsvenska väsen.» Död den 3 juli.
Ida Matton, i. 1863. Genomgick Tekniska skolan 1882—86. Kommerskollegii stipendiat i Paris
1887, innehade där en känd ateljé i Faubourg Saint-Honoré, erhöll för olika konstverk många
franska utmärkelser, såsom 1896 och 1900 mention honorable samt 1903 prix de sculpture, samma
år officier d’Academie och 1912 officier de lTnstruction publique. Hennes stora produktion
omfattade porträttbyster, gravmonument, konstindustriella föremål m. m., ofta utställda på de
kvinnliga artisternas salong i Paris liksom i regel på Stora salongen, däribland »Lokes straff»
i Stockholms stadshus, Gustav Vasastatyn i Kvarnparken i Gävle samt Moliére i Dramatiska
teaterns foajé samt svenska landskap, med förkärlek motiv från Lappland. »Ida Mattons konst
karakteriserades av en säker, smidig, måttfull formgivning.» Återflyttade till Sverige l*,i år före
sin död den 7 juli.
Janne Lembke, f. 1868. Jur. dr 1903. Sekreterare i den då nyupprättade handelskammaren i
Göteborg 1906, flitigt anlitad i kommunala värv, bl. a. som stadsfullmäktig och ledamot av
hamnstyrelsen, ledamot av trustkommissionen 1911, sakkunnig i jordbruksdepartementet för ärenden
rörande sockerproduktionen m. m. 1915, ledamot av tull- och traktatkommissionen från 1919,
mångårig styrelseledamot vid Göteborgs högskola och handelshögskola. Utgav flera juridiska
avhandlingar. Död den 8 juli.
Carl Schmidt, f. 1877. Utexaminerades från tekniska högskolan 1899. Löjtnant i väg- och
vattenbyggnadskåren 1906, kapten 1914, major 1926, överstelöjtnant 1937. Tjänstgjorde under
kortare perioder såsom stads- och hamningenjör i Karlshamn samt som byråingenjör vid
Söderköping-Waldemarsviks järnvägsbyggnad, studerade i västra och mellersta Europa vattenkraftverk
och fiskvägar samt reningsverk för avloppsvatten, utnämndes 1905 till förste innehavaren av
befattningen som statens fiskeriingenjör, från samma år ingenjör vid vattenbyggnadsbyrån, sedan
1924 dess verkställande direktör, 1929—32 ordförande i Svenska konsulterande ingenjörers
förening. En förgrundsman bland Sveriges ingenjörer, ledare för svensk konsulterande
ingenjörsverksamhet inom och utom landet, en av våra mest kända vattenbyggnadstekniker, anlitad långt
utanför landets gränser, bl. a. verkställande direktör i vattenbyggnadsbyråns kinesiska och ryska
dotterbolag. Utgav berättelser och avhandlingar inom sitt fack. Död den 12 juli.
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
