Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget i Finland 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för alltid förlorat sin arbetsförmåga. Men ni ha även utdelat hårda slag, och om ett par
hundratusental av edra fiender nu ligga under den frusna drivan eller med brusten blick stirra mot vår
stjärnhimmel, så var felet därtill icke ert. Ni hatade dem ej. Ni ville dem intet ont. Ni följde
endast krigets hårda lag: att döda eller dö.
Soldater! Jag har kämpat på många slagfält men jag har ännu ej sett er like som krigsmän. Jag
är stolt över er, som om ni vore mina egna barn, lika stolt över mannen från tundrorna i norr som
över sönerna från Österbottens vida slätter, Karelens skogar, Savolaks leende bygder, Tavastlands
och Satakundas rika gårdar, Nylands och det egentliga Finlands björkomsusade hagar. Jag är lika
stolt över fabriksarbetaren och den fattiga stugans son som över rikemannens insatser av liv
och lem.
Jag tackar eder alla, officerare, underbefäl och manskap. Men jag vill särskilt framhålla
reservofficerarnas mod, deras pliktuppfyllelse och den skicklighet, med vilken de skött ett yrke, som
egentligen ej var deras. Också har deras offer procentuellt utgjort krigets största. Men det har
givits med glädje och aldrig svikande pliktkänsla.
Jag tackar officerarna i staberna för skicklighet och outtröttligt arbete, och sist tackar jag mina
närmaste medarbetare, generalstabs chef en och generalkvartermästaren, armébefälhavare samt
kår-och divisionschefer, som i många fall gjort det omöjliga möjligt.
Jag tackar Finlands armé med alla dess vapenslag, som i ädel tävlan utfört så vackra bragder
från krigets första dag, för den djärvhet, med vilken de gått till anfall mot en mångfalt
överlägsen, med delvis okända vapen väpnad fiende, och för den seghet, med vilken de hakat sig fast vid
varje bit av fosterjorden. Förstörandet av mer än 1 500 ryska tanks och över 700 flygmaskiner talar
om hjältedåd, som ofta utförts av ensamma män.
Med glädje och stolthet tänker jag på Finlands lottor och deras insats i kriget — deras offervilja
och oförtrutna arbete på olika områden, vilket frigjort tusentals män till stridslinjerna. De ha med
sin upphöjda anda sporrat och stött armén, vars tacksamhet och uppskattning de till fullo
förvärvat.
En hederspost ha de tusentals arbetare beklätt, vilka under krigets bittra tid troget och ofta som
frivilliga under flyganfall stått vid sina maskiner, förfärdigande materiel för arméns behov, samt
de, vilka oförtrutet under fiendens eld arbetat vid befästningsarbeten. Jag tackar eder alla å
fosterlandets vägnar.
Trots allt mod och all offervillighet har regeringen nödgats göra fred på hårda villkor, vilket
dock har sin förklaring:
Vår armé var liten, reserver och kadrer otillräckliga. Vi voro ej rustade för ett krig med en
stormakt. Medan våra tappra soldater försvarade våra gränser, gällde det att med övermänskliga
ansträngningar anskaffa det som brast, att bygga upp de försvarslinjer, som ej funnos, alt söka
den hjälp, som ej kom. Det gällde att skaffa vapen och utrustning och det i en tid, då varje land
med febril iver rustade sig mot den storm, som nu sveper över världen. Edra bragder ha väckt
beundran ut över världen. Men efter 3 1/2 månaders krig stå vi fortfarande så gott som ensamma. Vi
ha ej lyckats få annan utländsk hjälp än två med artilleri och flyg förstärkta bataljoner till vår
front, medan våra egna, i kamp dag och natt, utan möjlighet till avlösning fått taga emot ständigt
nya fiendeformationers angrepp till långt över den fysiska och psykiska bristningsgränsen.
När en gång detta krigs historia skrives, skall världen se vilka bragder ni utfört.
Utan den generösa hjälp i vapen och utrustning, Sverige och västmakterna givit oss, hade så
långt motstånd som vårt varit omöjligt gentemot de oräkneliga kanoner, tanks och flygmaskiner,
som satts in emot oss.
Efter sexton veckors blodiga strider, utan vila dag eller natt, står i denna stund vår armé
obesegrad mot en fiende som, de enorma förlusterna till trots, endast vuxit i antal. Vår hemmafront,
där otaliga flygangrepp spritt död och fasa bland kvinnor och barn, har ej heller sviktat. Våra
brända städer och i ruiner lagda byar långt bakom fronten, ja ända till våra gränser i väster, äro
ett talande bevis på vad detta folk fått utstå under de månader som gått.
Vårt öde är hårt, då vi nödgats utlämna åt en främmande ras med annan livsåskådning och
andra moraliska värden land, där vi under sekler med svett och möda brutit teg.
Men vi skola taga hårda tag för att inom det som återstår skänka ett hem åt dem, som blivit
hemlösa, och bättre existensvillkor åt alla. Och vi skola som förut vara färdiga att försvara det
mindre fäderneslandet med samma beslutsamhet och kraft, med vilka vi försvarat vårt odelade
fosterland.
Vi ha det stolta medvetandet att ha en historisk mission, som vi fortfarande fylla: att skydda
den västerländska civilisationen, som sedan sekler varit vår arvedel. Vi veta också, att vi till sista
penningen lia betalt den skuld, i vilken vi stått till västerlandet.
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
