Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstlivet i Sverige 1941. Av Gotthard Johansson - Samlings- och grupputställningar - Minnes- och retrospektiva utställningar - Separatutställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma uppvisningar av de till dem knutna
konstnärsgrupperna. Med en liten men
vacker samlingsutställning inledde också
Gummesons konsthall, som efter sin grundare
Carl Gummesons bortgång på hösten
reorganiserades, sin nya regim. Ett par
grupper av unga Skånekonstnärer framträdde
med Blandningen hos De unga och Tölö
skåningar i Galerie Möderne.
Minnes- och retrospektiva utställningar.
Två stora minnesutställningar
förekommo under året, den ena över Bruno
Liljefors i Konstakademien, den andra över
Albert Engström i Nationalmuseum, där
efter ingående förarbeten en enastående
rik och imponerande överblick skapats
över hela hans produktion, som särskilt
från ungdomstiden gav mycket nytt. En
utställning av den vid en tågolycka i
Göteborg omkomne Bo von Zweigbergks verk
gav en sympatisk helhetsbild av hans
konstnärskap. I viss mån karaktär av
minnesutställning hade också ett urval av den
gamle fine Stockholmsmålaren Victor
Forssells konst och några brottstycken av den
redan i förra världskriget bortgångne unge
Parissvensken Ivan Lönnbergs verk.
Årets märkligaste retrospektiva utställning var Sven Erixsons i Konstakademien,
som gav ett starkt intryck av den konstnärliga friskheten och frodigheten både i
hans staffli- och monumentalmåleri. Båda arterna voro också företrädda på Einar
Forseths utställning i samma lokal, som gav en överblick av hans övervägande
dekorativa produktion under 1930-talet. Carl Kglberg ordnade i Svensk-franska
konstgalleriet ett vackert urval av sitt måleri från det senaste kvartseklet och
vann därmed större förståelse än tidigare för sitt starkt subjektiva och mycket
omstridda måleri. Gösta Stenman återupptäckte i Esther K]erner och Eva Bagge
två gamla förfinade, ännu verksamma målarinnor, utbildade i 1800-talets franska
och 1600-talets holländska konst, och presenterade med stor framgång ett urval av
deras produktion. Ännu större sensation väckte upptäckten av den fyrtioårige,
sedan flera år tillbaka sinnessjuke göteborgsmålaren Åke Göranssons praktiskt taget
okända produktion, som återfanns i en kökssoffa i moderns hem av en göteborgsk
konstentusiast, Arne Stubelius, och när den visades på en utställning i Modern
konst i hemmiljö uppenbarade en ursprungligen av Karl Isakson påverkad, senare
alltmer visionärt arbetande färgkonstnär.
Separatutställningar.
I den översvallande mängden av separatutställningar visade de gamla
målar-kamraterna Erie Hallström och Gideon Börje på var sin utställning, den förre
främst i Norrlands-, den senare i Smålandsmotiv, ett konstnärskap i sin fulla
mognad. Av Halmstadgruppens medlemmar, som tidigare alltid framträtt i trupp,
markerade Esaias Thorén och framför allt Stellan Mörner sin individuella profil på
’123
Studie till krematoriefreskerna på Sven
Erixsons utställning i Konstakademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
