Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk litteratur 1941. Av Gösta Attorps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årets bokflod var rekordartad: den 12 december hade 2 640
bokhandelsböcker utkommit, en siffra som vid samma tidpunkt endast nätts ären
1925 och 1924.
(Teckning av Melander.)
»Blod och snö». Kjerstin Göransson-Ljungnians »Så blankt havet ligger» var en
skärgårdsberättelse som hade sin styrka i det inledande partiet.
Att skriva noveller tycks i allmänhet inte ligga för svenska författare, men ett
av de stora undantagen var Hjalmar Bergman. »Herr Markurells död» var den
fjärde postuma volymen av hans hand. Flera av dessa noveller behandlade ett för
Hjalmar Bergman centralt ämne: trollet som är sig självt nog men blir människa
och går under. En annan postum novellsamling, även rymmande ett romanutkast
och en reseberättelse, var Karin Boyes »Bebådelse». Fredrik Bööks »Danserskan i
Aleppo» innehöll fyra noveller spelande i en artistiskt fulländad resemiljö.
Thorsten Jonssons »Fly till vatten och morgon» var en ambitiös och frappant bok om
svenska kriminalfall. I »Vandrarens träd» hade Artur Lundkvist sammanfört
noveller, skisser och reportage från det norska krigsutbrottet. Gunnar Ekelöfs
»Promenader» visade hans friska prosakonst. Tora Nordström-Bonnier lät i »Uppländsk
kvinnospegel» komma till synes en rad kvinnor som genom tiderna varit bundna
vid samma gård: kransen av berättelser var en offerkrans åt jorden och kvinnan
som livets uppehållare och förnyare. Hasse Z utgav en ny samling av sina kloka
och vettiga kåserier.
Karin Boyes postuma diktsamling »De sju dödssynderna» betecknades av Sten
Selander som höstens ojämförligt mest betydande. Bertil Malmbergs »Flöjter ur
ödsligheten» var fylld av förgänglighetskänsla och hopplöshet men utmärktes av
diktarens förmåga att finna suggestiva ord och skapa magistral klang och rytm.
Med »Sommarnatten» hemförde Sten Selander en betydande framgång. I »Sång för
reskamrater» varierade Johannes Edfelt på nytt sitt centrala tema om motsatsen
mellan verklighetens tryckande massa och aningens värld; den ägde några
alltigenom sköna dikter. Gunnar Ekelöfs »Färjesång» var enligt kritiken fylld av rätt
’143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
