Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från urnebulosa till protoplasma. Av Ansgar Roth - Spegelteleskop av ny typ i Uppsala - Tjugu milligram järn ur ett ton pepparrot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stativ som en av institutionens
astrogra-fer. Det var ett s. k. Schmidt-teleskop,
utfört efter en idé av den tvsk-baltiske
optikern Bernhard Schmidt. Bilden alstras
av en spegel, som har sfärisk form — inte
parabolisk såsom eljest är fallet i alla
större spegelteleskop. Den uppstående
förvrängningen, den »sfäriska
aberrationen», upphäves i stället genom ett genialt
konstgrepp, ett korrektionsglas av sådan
form att bildfelet elimineras. Något s. k.
komafel förekommer inte heller, utan
spegeln ger skarpa bilder ända ut i
kanten på synfältet. Det nva instrumentet i
Uppsala hade konstruerats av professor
Y. Väisälä i Åbo.
Tjugu milligram järn ur ett ton
pepparrot.
Peroxidaser kallas en grupp ferment
eller enzym som spela en fundamental roll
vid syreomsättningen hos både växter
och djur. Ett par av dessa livsviktiga
men hittills föga kända ämnen
framställdes i ren form vid Medicinska
Nobelinstitutets biokemiska avdelning av
professor Hugo Theorell och hans assistent
med. dr Kjell Agner. Utgångsmaterialet
för den av Theorell isolerade peroxidasen var pepparrot, som är ovanligt rik på
detta ferment, vilket dock inte betyder några större kvantiteter i vanlig mening.
Vid bearbetning av omkring ett ton pepparrot erhölls ungefär 15 gram peroxidas
i form av fina nålar med en längd av cirka 1/60 mm. I likhet med alla enzym är
peroxidas en högmolekylär substans, vars molekyl till större delen består av
äggvita, men dessutom innehåller en liten atomgrupp, som närmare utövar den för
enzymet karakteristiska funktionen. Theorell gav det avgörande beviset för att den
aktiva, s. k. prostetiska gruppen i detta peroxidas utgöres av ett järnhaltigt
färgämne, protohämin, och således är uppbyggd på samma sätt som en rad andra
organiska ferment, såsom hämoglobin, katalas, cytokrom etc. Peroxidasen har dock
endast ungefär hälften så stor järnhalt som hämoglobinet, blodets röda färgämne.
Det ur pepparrot isolerade fermentet innehåller cirka 0,15 proc. järn, motsvarande
0,000002 proc. av råmaterialet. Ur ett ton pepparrot erhölls följaktligen endast 20
milligram järn!
Detta peroxidas förekommer allmänt i både växt- och djurvärlden och
studerades redan under det förra världskriget av Nobelpristagaren Richard Willstätter,
som även försökte renframställa fermentet med de enklare hjälpmedel som då
stodo till buds. Det ämne som isolerades av dr Agner var däremot förut okänt,
ehuru det förekommer i de vita blodkropparna i så stor mängd som 1—2 proc.
av torrvikten. Även denna substans, som på grund av sin gröna färg fick namnet
verdoperoxidas, är ett äggviteämne, vars molekyler innehålla en järnlialtig aktiv
atomgrupp. Dess fysiologiska betydelse kunde inte utrönas, men det föreföll
sannolikt att fermentet spelar en viktig roll i de vita blodkropparnas, leukocyternas,
kamp mot infektioner och kanske har till uppgift att mobilisera kroppens
försvarskrafter mot sjukdomsalstrande bakterier och virus.
Laborator Sven Gard.
’180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
