Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruk och livsmedelsproduktion 1941. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staterade, liksom tidigare livsmedelskommissionen, att
jordbruksorganisationernas utredning varit i stort sett riktig och att den prisförbättring, som kommit
jordbruket till del, utgjort kompensation för kostnadsstegringen men knappast mer.
Utredningsmännen uttalade dessutom, att även i fortsättningen en dylik
kompensation borde lämnas såsom garanti för att livsmedelsproduktionen fortfarande skulle
upprätthållas i största möjliga omfattning. Den gav alltså i stort sett
förtroendevotum åt den hittills förda jordbrukspolitiken.
Under tiden hade livsmedelskommissionen framlagt sitt förslag till fortsatta
statliga stödåtgärder för jordbruket och därmed för livsmedelsproduktionen. Den i
slutet av maj månad framlagda k. propositionen anslöt sig i fråga om de olika
stödåtgärderna i huvudsak till kommissionens förslag, som utgjorde en utbyggnad av
det hittills tillämpade stödsystemet men med den betydelsefulla nyheten att med
själva prissättningen borde anstå, tills det kommande skörderesultatet för hela
landet kunde överblickas. Liksom året förut voro stödåtgärderna uppdelade på
dels direkta prisökningar och dels subventioner. Dessa, vilka tillsammans
uppgingo till omkring 230 mill. kr., utgingo formellt till jordbruket, ehuru de ju reellt
kommo konsumenterna till godo genom att förhindra annars oundvikliga
prisstegringar på jordbrukets produkter. Förslaget godkändes av riksdagen i
samförståndets tecken. Så skedde även i fråga om den första preciserade prissättningen av
den nya skördens produkter, nämligen det garanterade priset på sockerbetor,
ehuru de här framkomna meningsskiljaktigheterna till att börja med tedde sig som
ett elakartat tillbud. Sedan Sveriges betodlares centralförening avslagit 1941 års
sockerkommissions förslag till priser för årets sockerbetodling och därpå följande
förhandlingar med regeringen blivit resultatlösa, ingrep denna genom en
proposition till riksdagen med förslag till tvångsodling av sockerbetor med fastställda
priser. Riksdagens båda kamrar godkände denna tvångsodlingslag, dock med den
ändringen, att i avvaktan på frivillig uppgörelse lagen skulle träda i kraft från den
dag K. M:t bestämde. Efter en vecka kom, på initiativ av Sveriges
lantbruksförbund, en sådan frivillig uppgörelse till stånd på basis av ett betpris på kr. 4: —
per 100 kg lG-procentiga betor under förutsättning att odlingen inom landet komme
att uppgå till minst 80 procent av föregående års.
På grund av de ovissa skördeutsikterna blevo de nya brödsädspriserna icke
bestämda förrän i mitten av augusti, då de för både vete och råg fastställdes till 27
kr. per deciton. Detta pris kombinerades emellertid med ett arealtillägg, som
gjorde att genomsnittspriset i verkligheten blev 31 kr., häri då ej inräknat vare sig
pristillägget för vårvete, som höjdes från 1 kr. till 2 kr. eller de sedvanliga
kvalitetstilläggen. Arealtilläggen, vilkas sammanlagda belopp beräknades till omkring
21,5 mill. kr., blevo dock av olika skäl begränsade uppåt, varvid gränsen
fastställdes till 800 kr. per brukningsdel. Detta betydde, att tillägget per hektar av hela
brödsädsarealen blev lägre för jordbrukare med en höstsädsareal av mer än 13,5
hektar vete eller 17,5 hektar råg. Dessa höstsädsarealer motsvarade i stort sett
genomsnittet av höstsädsarealerna på gårdar med en åkerareal av omkring 90
hektar. Antalet dylika gårdar, som alltså skulle få något mindre tillägg än 60 resp.
45 kr. per hektar, översteg dock icke 2 500.
Sedan på så sätt brödsädspriset blivit reglerat, kom det anslag på 45 mill. kr.,
varom överenskommelse träffades vid de under höstens lopp förda och i början
av december slutförda nya prisförhandlingarna mellan regeringen och
jordbrukets organisationer, nästan helt och hållet att huvudsakligen beröra mjölkpriset.
Överenskommelsen innebar, att vissa generella höjningar skulle kombineras med
differentierade prishöjningar på mjölken, varvid differentieringen skulle ske med
hänsyn till den varierande produktionsminskningen i olika dejar av landet. Utöver
den merinkomst av 1,5 öre, som man beräknade skulle tillgodoföras jordbruket
genom standardiseringen av konsumtionsmjölken, höjdes pristillägget för
konsum-tionsmjölk från 1 till 1,5 öre. Samtidigt sänktes priset på konsumtionsmjölken med
’184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
