Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modet 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr. v. smal aftonklänning med rika broderier, ylleklänning med den för året mycket typiska
rynkade kjolen samt förmiddagsklänning i jersey i en strikt »tidlös» modell.
präglade av måttfullhet och stil samt på ett särskilt sätt anpassade efter våra förhållanden och
svensk smak. Det var en glädje att på årets modeuppvisningar lägga märke till de resultat, som
uppnåddes på detta område. En nyhet för året voro de priskontrollerade kläder, som genom
samarbete mellan krismyndigheter och fabrikanter släpptes ut i marknaden. Fastställda voro endast
kvalitet och pris, medan fabrikanterna hade full frihet att välja modeller, mönster och färger,
varför tråkig och klassmärkt uniformering kunde undvikas.
Som även vintern 1941 var exceptionellt kall och som bränslebristen gjorde sig kännbar, blev
behovet av varma kläder både ute och inne, till vardags och fest under själva vintermånaderna ett
stående ledmotiv. Våren kom med ett mode, som av självklara skäl icke medförde några större
omvälvningar. I stort sett byggde man vidare på de linjer, som funnits i det föregående modet,
även om en del nyheter, inte minst i fråga om detaljer, sörjde för variationsbehovet. Ett
genomgående drag för alla klänningar, från förmiddag till kväll, var den smala midjan och det på ett eller
annat sätt accentuerade midjepartiet. Ett ungdomligt inslag kom med sjömansmodet med korta
helveckade kjolar och raka vida kavajer och matrosmössor. Ungdomliga voro även
hängselklän-ningarna, som erövrade en plats också inom de vuxnas mode. En karakteristisk detalj var, att
klänningarna ofta garnerades med tvärgående veck, slåar eller plisseer. Längden på kjolarna höll
sig kort, och »fingertoppslängd» var mest använd för dräktjackorna. Bland kapporna funnos utom
de klassiska ulstrarna kappor av varierande typ och växlande vidd, både raka och insvängda,
över huvud taget funnos ej lika strikta gränser som tidigare för vad som var modernt eller icke.
Rött var ett markant inslag i färgskalan för både rockar, klänningar och hattar.
Nytt inom höstmodet var bl. a., att både förmiddags- och eftermiddagsklänningar fingo ökad
vidd. Förmiddagsklänningarna hade ofta ett slätt liv och en kort vid kjol med veck eller rynkor.
’189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
