Svenska Dagbladets Årsbok / Nittonde årgången (händelserna 1941) / 208 (1924-1944) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmåret 1941. Av Martin Rogberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bodil Ipsen och Marguerite Viby i »Fröken i köket», Wendy Hiller i »Major Barbara», Friedrich
Benfer och Zarah Leander i »En drottnings hjärta», nederst Hasse Ekman och Aino Taube i
»Livet går vidare» samt Willy Först och Maria Holst i »Operett».

Hitchcocks mönster blandande skräck, spänning och skämt i välavvägda doser.
Filmatiskt verkningsfull men lätt genomskådad propaganda, egentligen avsedd för
inhemsk konsumtion, presenterades i filmer från Ryssland och Italien, resp. »Moskva
brinner» och »Alcazar, fästet soin aldrig föll». Från Tyskland kom — vid sidan av
autentiska eller romantiserade frontberättelser — ett pampigt upplagt
utstyrselstycke, »En drottnings hjärta», med Zarah Leander som en tämligen onyanserad
Maria Stuart och Willy Birgel som en mer övertygande Lörd Bothwell, vidare
»Mitt öde har vingar», ett bondedrama från Tyrolen, »Två människor» —
intresseväckande tack vare Paula Wesselys spel — samt en melodisk parafras på
wienstämningar i Willy Forsts »Operett». I Curt Oertels »Michelangelo» bjöd Schweiz
en unik kulturfilm, en okonventionell och mycket stimulerande konstföreläsning
över en av skulpturens mästare.

Inom Amerikas ännu helt oavmattade produktion gällde som alltid att de
imposanta måtten icke garanterade en konstnärlig eller mänsklig fördjupning.
Kolossalverkan kan inte frånkännas »Borta med vinden», en fyratimmarsmelodram efter
Margaret Mitchells exempellösa best-seller, och stor omsorg hade ägnats
iscensättningens kulturhistoriska kolorit; i fråga om karaktärsteckning — Scarlett 0’Hara
spelades av Vivien Leigh och Rhett Butler av Clark Gable — trängde den knappast
under ytan. Samma omdöme gällde ett antal »stor»-filmer på nationella motiv eller
inom de vedertagna äventyrskategorierna: »Hudson Bay», »Slaghöken», »Abraham
Lincoln, en folkets man», »Western Union», »Glädjestaden» — film, dirigerad i
skjortärmarna, var en kritikers träffande kollektivbetyg. Från de för
anspråksfullare smak monotona praktspektaklen skilde sig endast en originell variant på Wild
West-dramat: »En västerns riddersman», en självironisk, galghumoristisk
texas-historia med Walter Brennan som nävrättens inkarnation och Gary Cooper som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>