Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rundradion 1941. Av fil. lic. Sven Wilson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 11-årige skånske gossen Åke Svensson från Höör mottager av radiochefen, dr Dymling, den
silverskål, som Radiotjänst donerat till innehavaren av licens nummer 1 500 000. Den leende
»farbrodern» t. v. är Sveriges förste licensinnehavare, ingenjör Gösta Fant, och mannen med
glasögonen allas »farbror Sven ».
ju möjligt, men säkert är att slutmålet icke lika snabbt hade kunnat nås. Här satte radion in
friska krafter till stöd för tidningarnas och de speciellt organiserade kommittéernas
propagandaoffensiver. Slutspurten i radio med uppbåd av stjärnartister, vilka mot gager i
försvarsobligationer sjöngo kraft i slutteckningen, var lika effektfull som effektiv.
Kontakten med utlandet blev under 1941 ett problem, som sysselsatte radions folk. Medan de
ordinarie kommunikéerna på främmande språk fortsattes, utökades de speciella
kortvågsprogrammen. Den 1 november inleddes en ny serie med korta krönikor på engelska i söndagsnattens
kortvågsprogram, varvid särskild hänsyn togs till de amerikanska lyssnarna och den välbehövliga
kontakten med Förenta staterna. Den 20 november startades en ny kortvågstimme, avsedd för
svenskar i utlandet, speciellt västerut. Denna kortvågstimme placerades kl. 16.00 svensk tid, och
förhoppningen, att klockslaget och den använda våglängden, 19.80 meter, skulle garantera en god
mottagning på andra sidan Atlanten, jävades icke att döma av snabbt inkomna rapporter. Den 14
december inleddes kortvågssändningar till Sydamerika —- ett entimmesprogram var söndagsmiddag.
Ett annat bevis för radions omsorg om svenskarna i utlandet var återupptagandet av de under
1940 startade hälsningsprogrammen. Den 9 oktober började en varje torsdag återkommande serie
med personliga hälsningar, avsedda för sjömän utanför spärren och sådana svenskar med vilka
inga postförbindelser kunde erhållas. Det blev en samling mänskliga dokument, gripande och
rörande i sin enkelhet, som radion här överbringade. Under 1941 sändes cirka 1 000 sådana
personliga hälsningar från alla delar av Sverige till så gott som alla delar av världen. Att hälsningarna
nådde sina bestämmelseorter fick man snart många bevis för.
Telegrafstyrelsen hade för de nyssnämnda sändningarna upplåtit extra sändningstid efter kl.
22.15. Annars slutade de svenska programmen även under 1941 som regel kl. 22.15 i och med de
senare rapporterna. Endast lördagar utsträcktes tiden till kl. 23.00. En utökning från föregående
år innebar återupptagandet av middagssändningarna på söndagarna kl. 13.00—15.00. Sändningstiden
’215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
