Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1941 - John Forsell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En märkesman inom svensk tonkonst
och teaterhistoria gick den 30 maj
bort med f. operachefen John Forsell.
Född 1868 i Stockholm, avlade han
officersexamen 1890, blev samma år
underlöjtnant vid Upplands regemente
och nådde 1896 löjtnants grad. Efter att
ha debuterat på K. teatern 1896
engagerades han vid densamma och
gästspelade i utlandet 1901—02 men var 1903—
09 åter regelbundet knuten till den
svenska nationalscenen. Ären 1909—10
var han engagerad vid Metropolitan i
New York samt uppträdde sedan under
flera år både som konsertsångare och
operaartist flerstädes i Skandinavien
och på kontinenten. Ledamot av
Musikaliska akademien 1906 och utnämnd till
hovsångare 1909, kallades han 1924 till
operachef och stannade på denna post
t. o. m. vårsäsongen 1939. Som förste
lärare i sång vid konservatoriet 1924—31
fick han professors titel 1928, blev
överintendent 1931 och en ledande kraft i
konservatoriets operaskola 1936.
Bland hans mest framträdande roller på operascenen märkas Almaviva, Don
Juan, Eugen Onegin, Tonio, Scarpia, Rigoletto, Jago, Wotan, Hans Sachs,
Beckmes-ser, Telramund, Wolfram, Holländaren, Amfortas, Mefistofeles, Arnljot, Petrucchio,
Escamillo, Lothario, Wilhelm Tell m. fi.
John Forsell.
John Forsell var, skrev Kajsa Rootzén i nekrologen i Svenska Dagbladet, både
till kynnet och till gagnet något av en renässansfigur i 1900-talets svenska
musikliv, en yverboren individualist och kämpagestalt, intensivt medveten om sin
konstnärliga kraft och betydelse och därför också mäktig att genomdriva en utpräglat
personlig linje i sin mångsidiga gärning: operaartistens, romanssångarens,
teaterchefens och pedagogens. Det må råda delade meningar om vissa typiska utslag av
det överdådiga temperament, som gav sving åt hans gärning — i själva
brännpunkten finns dock något, som är obestridligt: den lysande begåvningen och den
okuvliga arbetsenergien. Likaså måste nog enstämmigt erkännas, att det var stil över
vad John Forsell i rampljuset företog sig, en stil med slagkraft och spänning. Klart
och bestämt dokumenterade han som operasångare sitt mästerskap — och med
mästerskapet följde regelrätt världsberömmelsen. Hans konst lyste och gnistrade,
förhäxade mången och lämnade ingen likgiltig. Också på konsertestraden blev han
en erövrare — med pioniärens friska dådlust och okonventionella inriktning.
Valet av John Forsell till Operans ledare inledde efter en tid av villrådighet och
förfall en uppsvingets period. Han gjorde Operan till en populär institution igen.
Det kanske starkaste bland hans initiativ var den genomförda planen för
prisbilliga folkföreställningar och utvalda representationer för skolungdom. Som en
levande ackumulator av intensiv arbetsenergi räckte han till för snart sagt allt
inom sin institution.
’264
John Forsell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
