Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Märkligare dödsfall i Sverige 1941
- Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Hjalmar Söderberg. |
Hjalmar Söderberg.
Författaren Hjalmar Söderberg avled
den 14 oktober i Köpenhamn, där
han varit bosatt sedan 1917.
Han var född 1869. Efter
studentexamen i Uppsala 1888, en kort tids
verksamhet som journalist i landsorten och
ett par års tjänstgöring i tullverket
ägnade han sig sedan mitten av 1890-talet
uteslutande åt författarskap samt var på
sin tid medarbetare i Svenska
Dagbladets litterära avdelning. Bland hans
arbeten märkas: Förvillelser (1895),
Historietter (1898), Martin Bircks ungdom
(1901), Främlingarna (1903), Doktor Glas
(1905), Gertrud (1906), Det mörknar över
vägen (1907), Valda sidor (1908),
Hjärtats oro (1909), Aftonstjärnan (1912),
Den allvarsamma leken (1912), Den
talangfulla draken (1913), Jahves eld
(1918), Ödestimmen (1922), Jesus
Barabbas (1928), Resan till Rom (1929) samt
Den förvandlade Messias (1932) jämte
flera översättningar från Anatole France.
Om Hjalmar Söderbergs författarskap
yttrade Sten Selander i Svenska
Dagbladet bl. a.: Framför allt var det i själva språket, hans vilja till ärlighet och
intellektuell reda kom till synes. Varje antydan till lyrisk svindel var för honom
anatema; orden skulle uttrycka exakt vad de utsade, språkmelodien skulle vara
den allra enklaste och klaraste, och allt som bara var lösaktig prydnad skars
obevekligt bort. På denna väg, den svåraste av alla, nådde han fram till att bli
en av den svenska prosastilens få obestridda mästare. I sitt lilla format hör hans
novellistik till det mest fulländade på vårt språk. Liksom somliga av hans
prosasatser bitit sig fast i ens öra så som eljest endast god vers gör, har hans
människoskildring med sin vemodiga klarsyn, sin sorgsna lustighet och sin bittra
medömkan en egenart och intensitet som gör den oförgätlig. Och långt sedan de sista
Östermalmshusen rivits skall hans bilder i ord bevara det försvunna Stockholm,
som ännu var en stor småstad med hela småstadens trivsel och individuella charm.
Hjalmar Söderbergs verk kommer att bestå, till dels därför att han var och ville
vara så tidsbunden och tidstypisk -— att fånga och bevara en droppe av det levande
nuet är dock en av konstens uppgifter, till dels därför att han bättre än kanske
någon annan svensk besinnat Goethes ord om att mästaren visar sig i
begränsningen.
Ester Järte, f. 1880. Utexaminerad från Privata högre lärarinneseminariet 1902. Lärarinna vid
Stockholms stads yrkesskolor. Ordförande i Svenska kvinnors medborgarförbund. Ledamot av
Stockholms stadsfullmäktige 1927—29 och 1931—35, suppleant i arbetslöshetskommittén 1927—33,
ledamot 1933—34, suppleant i fattigvårdsnämnden 1928—29 och 1933—31, ledamot av
arbetsförmedlingens styrelse 1928—37, av Eastmaninstitutets direktion 1932—35, av skönhetsrådet 1932—34 m. m. »Hon var en högt begåvad kvinna, en stark och egenartad ande, som hade förmågan att
omkring sig skapa ett rikt liv, såsom stadsfullmäktig en av högerns mest betydande kvinnliga
krafter. Med all sin hjärnas passion för grundlighet och sin själs värme satte hon in sina kunskaper
och sin erfarenhet i det kommunala och politiska arbetet. Skolan, fattigvårds- och
arbetslöshetsfrågor hade hennes speciella intresse, och hennes inlägg, präglade av hennes på insikt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:07:54 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1941/0266.html
