Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktskriget blev världskrig. Av redaktör John Sjöstrand - Maj. Kreta taget av tyskarna. — Nya tyska framgångar i Libyen, engelska i Abessinien. Irak i engelsk hand - Juni. Tyskland angriper Sovjet. — Britter och de Gaullister infalla i Syrien. — Engelskt nederlag i Libyen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igenom slagskeppets överlägsna fart nedsattes. Den engelska eskadern drog till sig
förstärkningar, och efter en jakt över halva Atlanten sänktes Bismarck knappa
400 sjömil väster om Brest. Den hade då träffats av åtta torpeder. Engelska
sjöstridskrafter, som gått ut från Gibraltar, deltogo då också i striden, varför
»Bismarck» var helt inringad. Det var främst tack vare flygets medverkan soin
engelsmännen kunde uppspåra och oskadliggöra sin motståndare. Tunga kryssaren Prinz
Eugen, som åtföljt »Bismarck», lyckades rädda sig till Brest.
Aktiviteten i luften var också synnerligen livlig under månaden. Värst utsatta
voro från engelskt Håll Hamburg, där stor förödelse anställdes vid upprepade
raider, Bremen, Kiel och Köln. Även den tyska flottbasen Helgoland angreps den
14/5 och 21/5. Tyskarna bombarderade Liverpool, Glasgow, Newcastle, Plymouth
och förvandlade vid en våldsam raid mot Midlands den 9/5 Hulls hamn till ett enda
eldhav. London utsattes den 11/5 för en särskilt förödande raid, då 100 000
brandbomber fälldes och Westminster Abbey, House of Parliament samt British Museum
svårt skadades.
Juni.
Tyskland angriper Sovjet. — Britter och de Gaullister infalla i Syrien. — Engelskt
nederlag i Libyen.
De tyska flygarnas mellanlandningar i Syrien under kriget i Irak och engelska
uppgifter om, att 200 tyska flygmaskiner skulle ha anlänt till syriska flygbaser,
utlöste i början av juni i England en kraftig opinion för en omedelbar ockupation
av Syrien, enär ett tyskt hot från detta land skulle allvarligt försvaga den engelska
möjligheten till flygkontroll över östra Medelhavet. Från tyskt håll gjordes
gällande, att en engelsk inmarsch i Syrien i första hand vore en engelsk-fransk
angelägenhet och att Frankrike hade full frihet att försvara suveräniteten i sitt
imperium. Att de engelska militärmyndigheterna å sin sida ej stått främmande för
planer på en ockupation, framgick med all tydlighet av att engelska och fria franska
styrkor under general Wilson redan den 9/6 ryckte in i Syrien med påstådd tysk
infiltration som motivering. Framstöten riktades i första hand från Palestina
norrut över Tyrus och Sidon på Libanons kust, i Jordandalen och från Deråt i
riktning mot Damaskus samt från Transjordanien in i Djebel-el-Druz mot Sucheida.
Invasionen stötte på kraftigt franskt motstånd, lett av general Dentz. Engelska
krigsfartyg bombarderade våldsamt syriska kustorter. Vichy riktade med
anledning av överfallet en protestnot till London. Franskt flyg från Nordafrika anlände
till försvararnas bistånd. Trots det sega franska försvaret arbetade sig de engelska
styrkorna framåt. Redan den 13/6 var Damaskus helt omringat, och i mellersta
Syrien hade allierade trupper nått trakten av Palmyra. Däremot höllo de franska
trupperna stånd vid Sidon trots engelska bombardemang från sjö- och landsidorna.
Det uppgavs, att tysk hjälp erbjudits, men att Vichy avböjt och velat sköta
försvaret ensamt. En engelsk kapitulationsanmaning till Damaskus avvisades den 14/6.
Följande dag föll Sidon, britterna behärskade Damaskusslätten och trängde allt
längre in i landet på alla fronter. Den 18/6 stodo de knappa tre mil från Beirut, och
en dag senare hade en kraftig Vichystyrka inneslutits vid Merj Ayom. Den 21/6
togs efter häftiga strider det av fransmännen utrymda Damaskus. I den syriska
öknen uppehöllo fransmännen däremot framför Palmyra de engelska
motorförband, som ryckt fram från Irak, och Palmyras garnison fortsatte,, ehuru helt
inringad, motståndet vid månadsskiftet.
I Afrika fullföljdes den engelska offensiven i Abessinien, och 4 000 fångar togos
under första veckan i månaden sydväst om Addis Abeba. I sjöområdet och vid
Omofloden föllo under ständiga slag italienska områden på inalles 115 000 kvkm
’326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
