Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet 1941 - Exkejsar Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Märkligare dödsfall t utlandet 1941.
Exkejsar Wilhelm.
När exkejsar Wilhelm den 4 juni
avled på slottet Doorn i Holland, var
det ej en glömd man, som gick ur tiden,
om än hans roll på världsteatern länge
sedan var utspelad. Han ansträngde sig
ej för att fortfarande som förr tilldraga
sig världens blickar, och hans naturliga
behov att gendriva sina anklagare tog
sig med hänsyn till angreppens art
hovsamma uttryck. Men han visade en
vitalitet, som på ett underligt sätt trotsade
de öden han och det tyska folket
genomlevat, en oberördhet, som knappast
verkade mänskligt naturlig.
Han växte upp under ogynnsamma
förhållanden. Föräldrarna överlämnade
sonen till en uppfostrare, Hinzpeter, som
skötte sin uppgift med stränghet, ja,
hårdhet. Det kroppsfel, som hans i någon
mån förtvinade vänstra arm innebar,
betraktades som ett stigma, vilket skulle
bortskymmas, och genom den teatraliska
och aggressiva pose, som skulle dölja
svagheten, trängdes de goda
egenskaperna åt sidan och framhävdes andra av motsatt karaktär. Han bedömdes hårt redan
av föräldrarna.
Wilhelm II hälsades med stora förhoppningar vid sin tronbestigning, och i den
konflikt, som snart uppkom mellan honom och Bismarck, hade kejsaren den nya
tiden och dess krav på sin sida. Han fick emellertid en farlig känsla av att ha till
rikets gagn och med härskarens i födseln givna insikt genomdrivit sin kejserliga
vilja gent emot Europas främste statsman, nyss allsmäktig i tysk politik, men nu
rättmätigt avskedad av sin herre.
När så Wilhelm II:s egentliga regeringstid började, kände han sig stark i
förnimmelsen av att med glans ha bestått sitt mandomsprov i det monarkiska kallet, som
han utövade i djup övertygelse, att det var en hörnsten i den gudomliga
världsordningen. Världen fick emellertid bevittna en annan utveckling än Wilhelm II :s
första regeringsår syntes lova. Trots en storslagen social lagstiftning växte
spänningen mellan å ena sidan det officiella samhället och dess härskande skikt och å
andra sidan breda folklager. Fylld av goda avsikter och djup allvarskänsla, men
behäftad med en olycksalig förening av självöverskattning och osäkerhet, blev
han mer och mer ovillig att respektera, vad han förnam som kritik, och att lyssna
till andra röster än för honom sympatiska. Det fanns kring honom kretsar, som
drevo och exploaterade kejsarkulten och skapade en atmosfär, som i samma mån
den ansågs »samhällsbevarande» på ett samhällsskadligt sätt radikaliserade
missnöjet med regimen och dess bestående överhuvud. Följderna härav kommo i den
allmänna uppfattningen att belasta Wilhelm med en skuldbörda, vilken i
verkligheten faller på dem, som underblåste monarkens autokratiska läggning. Denna
’348
Exkejsar Wilhelm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
