Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1942. Av redaktör K. O. Hammarlund - Ransoneringen av kött och fläsk — bottenrekord vid midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hindrat. Inackordering av gris hos
jordbrukare för att därmed tillgodose sitt
eget behov av fläsk förbjöds genom i april
utfärdade bestämmelser. Kollektiv
uppfödning i stor skala tilläts icke. Endast
fyra hushåll kunde gemensamt få
uppföda djur. Lägenhetsägare kunde endast
få slaktlicens för djur, som de uppfött på
den fastighet, där de voro stadigvarande
bosatta. Icke-jordbrukare, som önskade
slaktlicens, skulle inge ansökan om s. k.
förhandsbesked.
Sedan tillförseln på
slaktdjursmarknaden visat en stark nedgång, sänktes i
slutet av mars köttransonen, som dittills
varit omkring 500 poäng i veckan, till 320
poäng. Följande period kom en ny
sänkning till 250 poäng, och det bestämdes, att
blod och matvaror därav utom paltbröd
skulle inbegripas i ransoneringen. Under
veckorna kring midsommar sattes
bottenrekordet med en veckotilldelning av
156 poäng. Viss del av ransonen skulle dessutom uttagas i köttkonserver.
Från den 19 maj gällde normalpriser för vissa köttvaror, motsvarande de då
gällande högstpriserna.
Under sommarens goda betesförhållanden minskades ytterligare slakten av
kreatur, och för att kunna åstadkomma en rättvis fördelning av köttet skärptes
kontrollen över slaktmarknaden. Handeln med levande djur underkastades reglering.
Djuruppfödare och personer, som yrkesmässigt inköpte och försålde levande djur,
ålades viss antecknings- och redovisningsskyldighet. För att öva tillsyn över
kvitton, licenser och journaler skulle s. k. slaktgodemän utses av kristidsnämnderna.
Enligt de nya bestämmelserna skulle slakt för avsalu endast få äga rum vid sådana
slakterier, där alla biprodukter kunde tillvaratagas på ett rationellt sätt. En viss
del av husbehovsslakten skulle även koncentreras till sådana slakterier. Djurägare
hade dock rättighet att själv slakta svin, får och lamm samt sådana kalvar, som
vägde högst 50 kg. Från livsmedelskommissionen underströks, att
slaktgodemän-nen voro att betrakta som jordbrukarnas förtroendemän.
Efter bottenläget kring midsommar steg köttilldelningen åter och var mot årets
slut 200 gr i veckan. För julhelgen kom därtill en extra tilldelning på 170 poäng^
d. v. s. nästan en fördubbling. Av den under helgperioden medgivna tilldelningen
av köttvaror fingo 400 poäng uttagas i fläsk, vilket var dubbelt så mycket som
under föregående period.
Redan under 1941 hade man haft sin uppmärksamhet riktad på älgjakten, men
då kreatursslakten var stor, ansågs det inte nödvändigt att indraga älgköttet under
ransoneringen. Hösten 1942 var situationen en annan, och på framställning från
livsmedelskommissionen utfärdades bestämmelser om beslag på älgkött. Därefter
reglerades förbrukningen och fastställdes normalpriser. Poängvärdet sattes
jämförelsevis lågt för att tillförsäkra älgköttet åtgång i konkurrensen med annat kött
av högre fetthalt. Genom inventiösa föreskrifter bestämdes, hur stor del av djuret
som älgjägaren skulle ha rätt att behålla för eget bruk eller skänka bort som gåva.
Slakteritillståndsinnehavare och auktoriserad handlare hade skyldighet att inköpa
älgkött, som levererades i den lokal, där rörelsen bedrevs.
En av de typiska
krishushållningskungörel-serna under året.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
