Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1942. Av redaktör K. O. Hammarlund - Äggransoneringen fullföljdes trots opinionsstormar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidigt påpekades, att priset på
svarta börsen var 4:50 eller 5
kr. per kilo och att en
ytterligare stegring kunde väntas
närmare påsk. Trots allmänt
knot i pressen avslog
regeringen framställningen. Man
väntade på bättre väder, och när
kölden i början av april gav
vika, visade det sig verkligen
också att äggtillförseln ökades.
I maj sänktes ransonen
något, men extra tilldelningar
medgåvos under juli och
augusti. Alternativt fick man
under olika perioder köpa
risgryn, potatisprodukter,
rågmjöl, ärter eller bönor,
amerikanskt fläsk, s. k.
hamburger-kött eller fårkött. Det visade
sig ibland, att de alternativa varorna voro så begärliga, att affärsmännen inte
kunde finna köpare till sina små ägglager.
Kritiken mot äggregleringens principer framfördes även i riksdagen, och den
10 juni redogjorde statsrådet Gjöres i ett interpellationssvar för läget.
Normalpriset hade höjts i slutet av oktober 1941 och sänkts i slutet av december samma år.
Statistiskt kunde ingen påverkan på tillförseln konstateras i någondera riktningen
av dessa båda prissättningar. Det fanns ingen anledning antaga, framhöll
statsrådet, att en prishöjning till påsken 1942 skulle haft gynnsammare verkningar på
äggtillförseln än i oktober föregående år. Vad själva priset beträffar påpekades,
att äggproduktionen intog en betydligt mera gynnad ställning än svinuppfödningen.
Från maj 1939 hade äggpriset höjts med omkring 125 medan stegringen för
fläsket endast uppgick till omkring 54 %.
Kritiken mot äggregleringen fortsatte, men myndigheterna ansågo sig dock inte
böra vidtaga någon principiell ändring. Denna hållning motiverades ytterligare
i ett radioanförande den 13 juli av livsmedelskommissionens ordförande,
landshövding Hammarskjöld. Ingen var blind för äggregleringens brister, men mycket
viktiga samhällsintressen hade vägts mot varandra, innan kommissionen fattade sitt
beslut. Enklast hade det varit att ge efter för kritiken, framhöll landshövdingen,
icke minst ur den synpunkten, att det i fråga om äggen bröts mot bestämmelserna
iner än på andra områden. Men en sådan eftergift kunde inte anses förenlig med
ansvaret för folkförsörjningen. Upphävande av ransoneringen med bibehållande
av prisregleringen skulle enligt all sakkunskap driva bort äggen ur den lojala
handeln. Tillätes priset att stiga fritt, skulle äggen bli helt oåtkomliga för mindre
bemedlade samt barn och sjuka. Nu hade dock under oktober 1941—mars 1942 —
alltså den svåraste tiden — sålts nära 7 miljoner ägg inom ransoneringens ram.
I augusti vidtog dock livsmedelskommissionen vissa ändringar i bestämmelserna.
Avsikten var bl. a. att öka möjligheterna till kontroll över försäljningen från
äggproducenter till auktoriserade uppköpare och partihandlare. Det föreskrevs också,
att partihandlare skulle vara skyldig att vid försäljning av ägg i första hand
tillgodose efterfrågan från sjukhus, som tidigare brukat köpa från honom eller någon
av hans detaljhandlare.
Efter en säsongmässig höjning den 14 oktober av normalpriset med 50 öre per
kg kostade äggen i Stockholm 3: 78, i Göteborg 3: 74 och i Malmö 3: 64 per kg. För
Rökaren vid skiljovägen — tobaken eller kaffet?
(Chatham.)
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
