Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkokrönika 1942. Av teol. lic. Åke V. Ström - Teknisk revy 1942. Av civilingenjör Axel Härlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den norska kyrkostridens bakgrund och ledande personer fingo en initierad
skildring i Sven Stolpe: »Fem norrmän». En av årets allra värdefullaste böcker
med religiöst innehåll är utan tvivel schweizaren Paul Tourniers stora arbete
»Sjukdom och livsproblem», där läkarerfarenhet, sund psykologi och
oxfordupplevelse ingått en lycklig förening och skapat en stark och fängslande bok om
nutidsmänniskans olika problem och vägen till deras lösning i kristen anda.
Teknisk revy 1942.
Av civilingenjör AXEL HÄRLIN.
En alltmera utpräglad bristhushållning karakteriserade för Sveriges
vidkommande det tekniska året 1942.
Trots den rekordstränga vintern och ytterligare minskad import av kol och
koks gick bränsleförsörjningen på det hela taget en smula bättre i lås än
föregående säsong, låt vara att svårigheterna voro både många och stora och
restriktionerna kännbara. Även den planerade stora brännvedavverkningen förlöpte
programenligt, medan utomordentliga åtgärder måste förberedas för att trygga den
ytterligare utvidgade avverkning, som fordras för att täcka vedbehovet under
perioden våren 1943—våren 1944.
Torvproduktionen kom visserligen upp i bortåt tre gånger fjolårets kvantitet,
men avverkningssiffran stannade ändå på grund av otjänlig väderlek och andra
motigheter vid c:a % milj. ton mot beräknade 1 milj.; för 1943 räknade man med
IV2 milj. i bästa fall. Många olika avverkningsmetoder prövades med växlande
framgång.
Träkol och torvkoks samt tjäror ur torv, törestubbar och vanlig ved framställdes
i växande men ännu ej tillräcklig omfattning. En stor del av tjäran förädlades
till smörjolja.
I Höganäs byggdes en gascentral om 14 generatorer av ny typ. En sådan
»kallgasgenerator» arbetar i två steg. I ett slags förugn upphettas bränslet till c:a 500°,
varvid först fuktigheten och sedan tjärorna avgå. Det torra och tjärfria bränslet
nedföres sedan varmt i den egentliga generatorn, där den slutliga förgasningen
sker. Den nya anläggningen, som eldas med skånska stenkol, beräknades kunna
utöver gas leverera c:a 10 ton tjära per dygn.
Gengasdrift av tvåtaktmotorer, som förut ej varit ekonomiskt utförbar,
möjliggjordes genom uppfinningen av »pulsatorn», varvid tryckvariationerna i vevhuset
utnyttjas till att föra fram gasen till cylindern, utan att den behöver passera
vevhuset. En extra fördel är att effekten avsevärt ökas.
Den 1 december voro nära 74 000 gengasdrivna civila motorfordon
inregistrerade, av vilka över 62 % körde på kolgas. Med acetylen, lysgas eller metan drevos
ytterligare bortåt ett tusental och med el nära 2 000. Av c:a 10 000 fordon, därav
hälften motorcyklar, som enligt registret drevos med flytande bränslen, voro
säkerligen de flesta avställda ehuru ej avregistrerade.
Metanbussarna debuterade i Stockholm. Gasen fås från kloakreningsverket vid
Henriksdal, och varje buss har en släpkärra, utrustad med ett batteri om sex
gasbehållare à 40 1. Då gasen komprimeras till 150 at, rymmer varje behållare 6 000 1
gas, och hela batteriet räcker för 72 km färd.
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
