Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1942. Av professor Torsten Thunberg - Blodbrist under läkarkontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om insprutningen blott sker var fjärde till var åttonde vecka. Det överlämnas
emellertid ej åt patienterna själva att bestämma, när de skola infinna sig. De ha därvid
att följa fastslaget schema. Är det någon, som ej på utsatt tid infinner sig för att
få sin injektion, så nås han av en påminnelse. På detta sätt motverkas den
naturliga benägenhet, som kroniskt sjuka ofta visa att försumma sin sjukdom och dess
behandling, så snart den, låt vara övergående, släpper sitt grepp över dem. Tack
vare detta system, låt oss benämna det Uppsala-systemet, har man sluppit se
patienter invalidiseras, därför att de, lämnade åt sig själva, ej förmått genomföra sin
behandling.
Det heter ej sällan: Järn och vitaminer köper man billigast och bäst på torget.
Vore det då ej i analogi därmed bättre, om perniciosapatienterna i
livsmedelshandeln köpte den lever, som sjukdomens behandling kräver? Här visar sig emellertid
risken av att generalisera. Behandlingen av hela patientmaterialet vid
Uppsalapolikliniken med högeffektivt injicierbart leverpreparat kostar per år blott 2 000
à 3 000 kr. Skulle rå lever användas för ernående av samma effekt, bleve priset
50 000 kr. F. ö. är det nästan ogörligt att genomföra en dylik behandling på grund
av den leda den väcker hos patienterna.
I en redogörelse för Uppsala-systemet för kontrollen av perniciosapatienter
framkastar docenten Jan Waldenström i Uppsala frågan, om det ej vore skäl att
under analog kontroll hålla även patienter, lidande av sådan blodbristform, som
kräver behandling med järnpreparat. Den invändningen ger sig då genast, att den
behandling, som blodbrist av denna den vanligaste typen kräver, är skäligen
billig. En genomförd kur med de nu använda enklaste men samtidigt fullt effektiva
järnklorurpreparaten behöver ej kosta många kronor. Sjukdomen är f. ö. alls ej
av samma allvarliga art som perniciös anemi. Varför då speciellt ägna den så stor
uppmärksamhet?
Anledningen är, att folk med blodbrist av denna typ har en egendomlig
benägenhet att försumma sin sjukdom. Även efter en genomförd kur är det, som om de
hade glömt bort, vad kuren skänkt dem av hälsa och vitalitet. De glida in i ett
svaghetstillstånd och göra ingenting åt det.
Men vet då inte var och en, att lider någon av blodbrist, så framträder det
genom vederbörandes blekhet? Och allmänheten har också klart för sig, att man då
skall använda järnpreparat.
Ännu har allmänheten emellertid ej nåtts av senare års forskningar, som
väsentligt vidgat våra kunskaper om blodbristens eller kanske rättare sagt järnbristens
yttringar.
I de flesta fall av blodbrist föreligger en sänkt halt hämoglobin, de röda
blodkropparnas färgämne, bäraren av i lungorna upptagen syrgas, då den föres ut till
förbränningshärdarna i kroppsorganen. Nu vet man emellertid, att järn även i
annan form förekommer i blodet, alltså ej som hämoglobin, och detta järn finns i
blodserum och synes där spela en viktig, låt vara ej säkert känd roll trots att
se-rums järnhalt är mycket ringa, kanske 1 mg per liter serum. Med upptäckten av
detta serumjärn och förändringarna i dess mängd vid olika sjukdomar ha nya
anspråk kommit att ställas på en komplett blodundersökning. Då man förr blott
bestämde hämoglobinjärnet, har man nu anledning att även intressera sig för
serum-järnet.
I samband med utvecklingen av våra kunskaper på detta område har det
fastslagits, att järnbrist kan ge upphov till en del egenartade symtom från hud och
slemhinnor. Det händer, att läkaren uppsökes av en patient, som klagar över sköra,
eventuellt skedlikt missformade naglar, över besvärliga sprickor i mungiporna
(»rhagader»), över självsprickor i fingertopparna och kanske över
sväljningsbe-svär. Intet häri vänder patientens tankar på möjligheten, att bakom allt detta kan
dölja sig en järnbrist. Men läkaren måste beakta den möjligheten. Föreligger verk-
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
