Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1943. Av professor Torsten Thunberg - Ett läkemedels saga — ett sagolikt läkemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det närmaste steget för forskningen var givetvis ett isolerande av ämnet i
tillräcklig mängd för en mer ingående granskning av det. Det visade sig emellertid
förenat med stora svårigheter, och Fleming var tvungen att ge upp försöket.
Först efter ett tiotal år, närmare bestämt år 1940, upptogs penicillinförsöken
och nu av dr Howard W. Florey och dr Chain i Oxford. De inriktade sig på att
möjligast rena den antibakteriella beståndsdelen och att söka isolera den. Deras
arbete i denna riktning mötte emellertid alltjämt stora svårigheter och det
krävdes årslångt samarbete mellan kemister, bakteriologer och läkare, innan målet
ens tillnärmelsevis var nått. Den ej minsta svårigheten vid försöken att isolera
penicillinet sammanhängde med att det endast i mycket ringa mängd förekom
i det näringssubstrat, på vilket mögelvegetationen fick utveckla sig. Så
småningom disponerade man äntligen så pass mycket av ämnet i tillräckligt ren
form, att man kunde mer systematiskt genomföra undersökningen av dess
egenskaper.
Till en början genomfördes systematiska in vitro-försök, försök alltså i provrör
etc., utan användande av försöksdjur. Penicillinets antibakteriella effekt var ju
förut iakttagen och var anledningen till hela försöksserien. Nu kunde man gå
vidare och kvantitativt bestämma ämnets antibakteriella styrka och jämföra den
med andra dylika medels. Det visade sig därvid minst femtio gånger så kraftigt
som något av de märkliga sulfapreparat, som nyligen hade upptäckts och redan
med så stor framgång tagits i läkarvetenskapens tjänst. Sin verkan utövar
penicillinet f. ö. gentemot ett stort antal sjukdomsalstrande bakterier. Det befanns
emellertid, att det lätt förstördes av syror, vilket drog med sig, att det måste
tillföras organismen genom injektioner, då nu försök på djur och människor
upptogos. Djurförsöken voro framgångsrika och dokumenterade penicillinets
kraftiga antibakteriella verkan även inom djurorganismen. Det befanns även
vara ogiftigt, något som är mindre vanligt när det gäller kraftiga antibakteriella
medel.
Efter omsorgsfulla förberedelser övergick man så till försök på sjuka människor.
Redan det första försöket utföll fördelaktigt. Det utfördes på fem patienter, som
ledo av blodförgiftning och utan resultat behandlats med sulfapreparat. Efter
systematisk penicillinbehandling under någon till några veckor tillfrisknade
samtliga. Anmärkningsvärt är att medlet även hos människan kunde användas
utan att framkalla några av de så vanliga obehagliga biverkningar, som äro
förenade med behandlingen medelst sulfapreparat.
Medlet var emellertid svårt att framställa och därför också dyrt. Den engelska
forskningen upptog emellertid samarbete med den amerikanska kemiska
industrien, och tack vare de väldiga resurser, som alltså stodo till förfogande,
närmade man sig mer och mer målet att till läkekonstens tjänst ställa medlet i
tillräcklig mängd och till överkomlig kostnad. Parallellt med framställningen av
allt bättre och allt mera penicillin gingo försök på stafylokockinfekterade sjuka,
och resultaten voro genomgående goda
De sista underrättelserna från december 1943 meddelade, att man nu var i
stånd att framställa rent kristalliniskt penicillin i sådan mängd, att man inom
ett halvår väntade bli i stånd att ställa erforderlig mängd till förfogande ej endast
för den militära sjukvårdens behov, vartill dess användning hittills begränsats,
utan även för den civila.
Medlets kemiska konstitution var 1943 ännu okänd.
Uppenbarligen stod man nu vid målet och som ett uttryck härför får man anse,
att de amerikanska läkemedelsfabrikanternas förbund i december 1943 tilldelade
penicillinets upptäckare, dr Fleming, sitt stora pris för 1943. Samtidigt tillerkändes
en liknande belöning dr Florey för hans studier över penicillinets terapeutiska
egenskaper.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
