Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1943. Av professor Torsten Thunberg - Gonnoréns återuppflammande. Kraftåtgärder krävas - Ett läkemedels saga — ett sagolikt läkemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mikroskopiska undersökningen av det eventuellt gonokockförande sekretet, utan
man måste tillgripa det betydligt säkrare och känsligare men också mer
tidskrävande odlingsförfarandet, varvid det misstänkta sekretet först överföres på
ett lämpligt näringssubstrat. Finnas nu i sekretet gonokocker även i mycket ringa
antal, sker en förökning av dem på substratet, varigenom deras påvisande i den
mikroskopiska bilden väsentligen underlättas. De för direktmikroskopien
skenbart gonokockfria patienterna avslöjas på detta sätt eventuellt som ännu
smittoförande.
Under beaktande av vad man visste om könssjukdomarna och de
omständigheter, som påverka deras spridning, överlämnade medicinalstyrelsen i november
1943 till konungen en omfattande plan för organiserandet av kampen mot dessa
sjukdomar.
Planen tog särskilt hänsyn till de sociala förhållanden, som bidraga till
spridningen. Den beaktade alltså dessa sjukdomars spridning bland vanartad ungdom
och bland samhällets bottenskikt överhuvudtaget. Och den sökte bistånd från
barnavårdsnämndernas och fattigvårdsstyrelsernas sida. Samarbete med
polismyndigheter och nykterhetsnämnder söktes för åtgärder som påkallas mot lösdrivare och
alkoholister och för kvinnoöverfall dömda individer. Sjuka, som medföra särskild
fara för smittospridning, skulle man i större utsträckning än hittills söka få
isolerade på sjukhus. Militär personal skulle få permissionsförbud, om den
var behäftad med könssjukdom i smittsamt skede. Även ifrågasattes förbud mot
rusdrycksutskänkning i samband med offentlig danstillställning. I de större
och medelstora städerna skulle könspoliklinikernas ställning stärkas genom
tillgång till speciellt utbildade sjuksköterskor. För hela landet skulle dessutom
försöksvis komma att tillsättas en inspektör för könssjukvården med uppgift att
övervaka de könssjukas behandling hos tjänsteläkare samt på sjukhus och
polikliniker.
Ett läkemedels saga — ett sagolikt läkemedel.
’, År 1929 blev den engelske bakteriologen dr Alexander Fleming i London vid
Sina försök med stafylokocker, en bakterieart, som kan åstadkomma varbildning
och blodförgiftning m. m., utsatt för ett missöde, som visserligen kunde synas
lalldeles betydelselöst. På botten av en flat skål hade han gjutit ett lager
näringsgelé och på dess yta hade han spritt ut en stafylokockhaltig vätska för att lämna
de enskilda bakterierna tillfälle att bilda kolonier. Innan skålen övertäckts och
J)å så sätt skyddats för damm hade uppenbarligen ändå ett eller annat
mögelbärande dammkorn ur luften hunnit falla ned på näringsgeléts yta, såsom
framgick av där uppträdande mögelfläckar. Under vanliga förhållanden skulle det
enda resultatet av mögelinfektionen ha blivit, att det misslyckade provet
bortkastats. Dr Fleming företog sig emellertid, innan provet bortkastades, att litet
närmare granska näringsgeléts yta. Han iakttog därvid att ytan närmast möglet
var fri från bakterier. Han frågade sig då: »Varför ha stafylokockerna ej växt
üt närmast möglet?» Fanns det kanske något ämne i möglet, som motverkade
bakteriernas förökning, något antibakteriellt medel? Men i så fall kunde det
kanske bli någon användning för det?
Nu lades undersökningen om för erhållande av svar på de framkastade
frågorna. Fleming bestämde arten av det mögel, som vuxit fram ur näringsgelét.
Det befanns vara en helt alldaglig mögelsvamp, Penicillium notatum. Lät han nu
dylikt mögel utveckla sig på ytan av en näringslösning och tillsatte han sedan
därtill stafylokocker, visade det sig, att näringslösningen ogynnsamt påverkade
stafylokockernas utveckling. I lösningen måste tydligen finnas något
antibakteriellt ämne. Ämnet, som nu döptes till penicillin, befanns hämma tillväxten icke
blott av stafylokocker utan även av många andra sjukdomsalstrande bakterier.
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
