- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugoförsta årgången (händelserna 1943) /
150

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk krishushållning 1943. Av redaktör K. O. Hammarlund - Fiskransonering i Stockholm - Kaffet började dåligt med slutade bra - Det svenska ransoneringssystemet. — Enhetligare bestämmelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fiskransonering i Stockholm.

På nyåret genomförde livsmedelskommissionen fiskransonering i Stockholm,
medan på andra håll provisoriska anordningar tillämpades. Vid årsskiftet
beslag-lades salt sill, strömming och konserver. En allmän tilldelning lämnades endast av
konserverad makrill och tonfisk, och detta skedde enligt ett beställningssystem,
som icke garanterade tilldelning av den begärda varan. Alternativt gällde
kupongerna för inköp av risgryn. Vissa konserver fingo säljas fritt. De begränsade
lagren av fiskbullar reserverades för sjuka. Fiskransoneringen i Stockholm pågick
under tiden 11 januari—10 maj med en sammanlagd ranson av 1 kg strömming
eller upp till 2 kg annan fisk. Därmed vann man att varje kund i en fiskaffär
tillförsäkrades en viss kvantitet, men ransoneringen var icke populär och föranledde
t.o.m. temperamentsfulla opinionsmöten. Ojämnheten i tillförseln vållade
betydande svårigheter. Skarpsill och vitling upp till 22 cm voro undantagna från
ransoneringen. Fram på våren blev fisktillgången rikligare.

Kaffet började dåligt men slutade bra.

Kaffet hör ju inte till de livsviktigare detaljerna i folkförsörjningen, i synnerhet
icke sedan surrogattillverkningen stadgat sig på ett sätt, som tillåter både kraftig
uppblandning och hel ersättning. Men älskaren av det äkta kaffet hade en dyster
vår och sommar. Ransonen av kaffe och te var den minsta hittills under krisen
med en poängsiffra som för andra kvartalet gick ned till 9,5 gram i veckan.
Sedan import kommit till stånd, ökades emellertid tilldelningen, så att den för
tiden 1 september—10 december blev 500 gram eller dubbelt så mycket som under
samma tid föregående år. Efter den 15 oktober kom en extra tilldelning med 250
gram kaffe eller 100 gram te.

I samband med utdelningen av kombinerade kort för kaffe, te och tobak blev
tremånadersransonen 1 december—29 februari 625 gram för den som inte tog
ut tobak. Den som hade helt tobakskort fick 500 gram, medan ett eller två
till-läggskort för tobak sänkte ransonen ytterligare till resp. 375 och 250 gram.

125 gram kaffe motsvarades av 100 gram te. För kakao var läget sämre, beroende
på svårigheten att köpa kakaobönor på den utländska marknaden. Den allmänna
tilldelningen alternativt med kaffe och te upphörde redan 1942 och det var
därefter endast barn som fingo kakao. Ransonen var omkring 14 gram per vecka,
alternativt samma mängd te.

Tobaksransonen minskades i juni med omkring 10 procent, men redan efter
sex veckor skedde återgång till den tidigare tilldelningen. Vissa poängregleringar
vidtogos, bl. a. mot årets slut till förmån för piprökare, och till det senaste kortet
fogades ett extrakort gällande för 40 stycken »kungacigarretter».

Det svenska ransoneringssystemet. — Enhetligare bestämmelser.

Vid sitt första sammanträde på nyåret beslöt livsmedelskommissionen att uttala
sin stora tacksamhet till alla kristidsstyrelser och kristidsnämnder för ett
ansvarsmedvetet och väl utfört arbete. Den kommunala självstyrelsen hade även
på detta område visat sin styrka och betydelse, och det var kommissionens
bestämda uppfattning, att det tillämpade systemet borde bibehållas. I samband
härmed framhölls vikten av att kommunerna ställde erforderliga biträden till
förfogande åt kristidsnämnderna och deras ordförande, vilka hade ett mycket
betungande arbete.

Vår svenska metod med växlande längd på ransoneringsperioderna och ett
relativt stort antal ransoneringskort klarlades i »Från departement och nämnder»
av mantalsintendent Gustaf Kollberg. Det hade ifrågasatts om man inte i stället

150

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:08:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1943/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free