Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygning 1943. Av redaktör Gunnar Knutsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart sagt hela linjen samt direkt
penningunderstöd även till modellflyget.
Segelflygutbildningen skulle för att få
största möjliga försvarsvärde — i form av god
rekrytering till flygvapnet — kulminera
i en D-utbildning på Ålleberg för 200
utvalda särskilt lämpliga elever årligen.
De statliga kostnaderna för detta
program beräknades till sammanlagt 5
miljoner kronor under de tre första åren och
därefter något mer än 800 000 kr. om
året. Chefen för flygvapnet skulle vara
högsta instans i alla utbildningsfrågor
och luftfartsmyndigheten skulle liksom
dittills förvalta de statliga medlen.
Tillräcklig garanti för att statsintresset skulle
bli tillgodosett av svenska aeroklubben
ansågs kunna nås därigenom, att de två
myndigheterna fingo rätt att utse var sin
representant i KSAK :s styrelse.
I propositionen till riksdagen framhöll
statsrådet, att D-utbildningen i en eller
annan form borde förverkligas, men han
fann samtidigt, att kostnaderna voro höga
— 2 460 000 kr. i engångsanslag (däri
inbegripet Ållebergs utbyggande) samt
efter genomförd organisation en
årskostnad på 384 000 kr. I remisserna hade den pikanta situationen uppstått, att alla
de militära myndigheterna ville ha en civil D-utbildning, medan alla civila
myndigheter förordade en militär sådan. På detta föll D-utbildningen t. v.
KSAK hade framhållit det olyckliga i att sänka maximiåldern för erhållande av
statliga diplompremier till 20 år, då bl. a. instruktörernas vidareutbildning
därigenom skulle äventyras. Statsrådet beaktade dessa synpunkter och föreslog
därför fria flygningar för viss instruktörspersonal samt dessutom statliga premier
även för segelflygcertifikat för att därigenom i någon mån neutralisera
verkningarna av den uteblivna D-utbildningen.
I propositionen föreslogs 700 000 kr. för bestridande av engångsanskaffning av
materiel (utredningen hade föreslagit 1 030 000 kr.), av vilka 300 000 kr. äskades
för budgetåret 1943/44, samt dessutom 192 000 kr. såsom reservationsanslag under
samma budgetår. Riksdagens beslut blev i enlighet med propositionen.
Som en följd av beslutet tillsattes under året följande nya befattningshavare
inom KSAK: chefsinstruktör för segelflyget löjtnant J. G. Karlsson (förutvarande
chefsinstruktören kapten Sven Åhblom, som skulle ha varit självskriven, hade
avsagt sig uppdraget för att bli utbildningschef i Aerotransport),
chefsinstruktörens assistent Arne Lindman, förste instruktör för segelflyget (flygdetaljen) Eide
H. Lindelöw samt förste instruktör för modellflyget G. H. Dérantz. Platsen som
förste instruktör för segelflygets tekniska detalj kunde icke tillsättas under året.
Den mest genomgripande förändringen i fråga om modellflyget var införandet
av registrering av samtliga landets modellflygare, alltså även de som icke tillhörde
till KSAK ansluten klubb. Därigenom fick KSAK möjlighet att leda och kontrollera
hela den svenska modellflygverksamheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
