Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Hallström. Henrik Hesselman. Erik Holmgren. Emil Iliiltmark.
differentialekvationer. Under sina resor i utlandet knöt lian varaktiga förbindelser med sina
kolleger i andra länder, framför allt i Frankrike oeh Italien, och lians framställning i tal och
skrift präglades av samma logiska tankeskärpa och eleganta form, som utmärker den franska
och italienska matematikens mästare. Död den 18 mars..
Emil Hultmark, f. 1872. Med H. bortgick en av vårt lands största och mångsidigaste
konstsamlare i modern tid. När hans samlingar på Konstföreningens initiativ utställdes i akademien i
början av 1942, fyllde de nästan till bristningsgränsen dess salar, och då var det endast en del
av det privatmuseum, vartill H. under årens lopp förvandlat både sitt stora Stockholmshem och
släktgården Sjögestabro i Östergötland. H :s samlingar omfattade både europeisk och orientalisk
konst, både konst och konsthantverk, och i detta samlarverk ingingo kollektioner av kinesisk
keramik, japanska träsnitt, svenskt silver, svenska 1700-talsporträtt och 1800-talsmåleri, som var
för sig varit tillräckliga för en vanlig samlares livsgärning. Även som arkivforskare och
konsthistorisk privatlärd var H. i första hand samlare. Sitt egentliga livsverk nedlade han i ett
excer-peringsarbete av nästan lika väldiga mått som hans samlargärning. Det omfattar biografiska
uppgifter om svenska konstnärer och konsthantverkare från 1400-talet fram till våra dagar. Död den
31 december.
Ernst Högman, f. 1861. H. var medarbetare i veckotidningen Idun 1899—1915 och dess
huvudredaktör 1915—1922. H. fyllde på ett utmärkt sätt sitt värv som utgivare av Idun, vilken tidning
under hans ledning blev ett smakfullt litterärt och på samma gång underhållande organ. Ernst
Högman medarbetade även i Söndags-Nisse samt översatte och bearbetade ett stort antal operor,
operetter och lustspel. Han utgav också några diktsamlingar. Död den 18 november.
Adolf af Joclinick, f. 1870. Började sin bana som officer men övergick redan 1892 till
försäk-ringsverksamhet och startade 1899 livförsäkringsanstalten Trygg, som var upplagd efter nya
principer. När den svenska folkpensioneringen började, blev han den nya pensionsstyrelsens förste
generaldirektör och stod på denna post under åren 1913—1930. Sistnämnda år återvände han som
chef för Trygg och den stora grupp av företag, som på hans initiativ knutits till anstalten. Under
åren 1917—1941 var han ordförande i riksbanksfullmäktige och 1916—1930 även ordf. i
pensionsfondsfullmäktige. Hans sakkunskap utnyttjades i en rad kommitteer. Han »var framstående
både som företagsledare och organisatör, överallt där han verkade gjorde han betydelsefulla
insatser både på grund av sin stora erfarenhet och sina rent personliga egenskaper. Han sökte
lösningarna på problemen med hjälp av sin praktiska insikt och sitt sunda förstånd. Hans tålamod
att lugnt höra andra utveckla åsikter, som kanske gingo stick i stäv mot hans egna, hans förmåga
att ur stridiga meningar destillera ut antagbara och enande formler och hans väsens lugna
auktoritet gjorde honom till en idealisk ledare av förhandlingar.» (Anders örne.) Död den 19 mars.
Oscar Johansson, f. 1865. Under decennierna närmast kring sekelskiftet tillhörde J.
huvudstadens mer kända och populära sceniska artister. Efter några års elevtid på Konstakademien
övergick han till Konservatoriet, där han studerade både vid den sångliga och den dramatiska skolan.
Är 1887 debuterade han på Vasateatern, som då var operettscen, och redan då fäste han så
fördelaktigt uppmärksamheten vid sig, att Conrad Nordquist vid sitt övertagande av Operan
engagerade honom dit utan någon debut. Under de sju år han tillhörde den kungliga sångscenen sjöng
han med framgång flera av de stora barytonpartierna, men övergick till Dramatiska teatern för
att efter några år bli fästad vid Svenska teatern, som han tillhörde till sin avgång från scenen.
Till hans främsta sångroller höra kungen i »Leonora», Bazil i »Barberaren» och lorden i »Fra
Diavolo», och på Svenska teatern gjorde han ett helt galleri av fantasifulla figurer, både komiska
och allvarliga. Död den 21 juni.
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
