Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Högman. Adolf af Jochnick. Oscar Johansson. Gottfrid Kallstenius.
(Se föreg, sida.) (Se föreg, sida.) (Se föreg, sida.)
Gottfrid Kallstenius, f. 1861. Efter avlagd studentexamen genomgick han Konstakademien 1884
—88 och blev. v. professor i dekorativ konst vid Konsthögskolan 1912. Han var en av de sista
veteranerna i det släktled, som skapade det moderna svenska landskapsmåleriet, och blev i hela
sin livsgärning en av de trognaste efterföljarna till de stora konstnärsförbundarna, även om han
personligen stannade i den akademiska kretsen. Sitt egentliga landskap fann han som så många
av denna generation i sin egen hembygd. Han var född i Västervik, och det är den småländska
skärgårdens tallar och klippor, ångande i middagssolens hetta eller glödande i skymningens
aftonbrand, som han framför allt skildrat i sitt lyrisk-realistiska måleri. Men hans meditativa och
filosofiska läggning sökte sig också uttryck i symboliska och religiösa kompositioner. Ett annat
uttryck fann den i hans konstteoretiska författarskap, som vittnar om hans breda humanistiska
intressen. Men med sitt gedigna kunnande ägnade han sig även åt måleriets tekniska problem och
utgav bl. a. en handbok i oljemålning. På detta område var han en pioniär. Död den 26 maj.
Ernst Kock, f. 1864. Han avlade sina akademiska examina vid Lunds universitet, där han
promoverades 1897 och samma år blev docent i engelska språket. Åren 1906—1929 innehade han
professuren i tyska språket vid Lunds universitet. Hans omfattande vetenskapliga alstring präglades
av fruktbar helhetssyn på de germanska språken, som han ömsesidigt lät belysa varandra. I sina
många arbeten behandlade han med logisk skärpa språkhistoriska och textkritiska stilistiska
problem inom de forngermanska dialekterna. Efter genomgången provårskurs kom han att tjänstgöra
vid olika skolor. Den grundliga utbildning, som han förskaffat sig bland annat genom
lärarverksamhet i Tyskland och England, och den grundlighet, parad med älskvärdhet, som karakteriserade
honom, gjorde honom till en värderad lärare. Död den 5 augusti.
Julius Körner, i. 1880. Efter avlagd examen vid Tekniska högskolan 1902 var han under flera
år anställd vid Asea, bl. a. som chef för maskinprovningsavdelningen samt för Riksgränsbanans
elektrifieringsbyrå (1911—1915) och banavdelningen (1915—1916). Från sistnämnda år drev han
egen konsulterande verksamhet i Stockholm. K. hade bakom sig en omfattande och fruktbärande
gärning soin elektroingenjör. Han var speciallärare i elektroteknik vid Tekniska högskolan,
redigerade under många år Teknisk Tidskrifts edition för elektroteknik och utförde en mängd
utredningar på sitt specialområde. Han innehade flera patent på elektriska uppfinningar. Död den
20 juni.
Jacob Lagercrantz, f. 1869. L. ägnade sig tidigt åt sjömansyrket. År 1882 gick han som kadett på
korvetten Eugenie och passerade sedan graderna tills han 1917 övergick till flottans reserv som
kommendörkapten. Han deltog åren 1890—1917 i olika sjöexpeditioner, bl. a. till Spetsbergen 1899.
Åren 1918—1930 var han överlärare och chef för Rydbergs-stiftelsens skolfartyg. L. blev med åren
en känd person i det stockholmska sällskapslivet. Han var en av stiftarna av KAK, och utom åt
rydbergsgastarna spred han med sitt glada gemyt glädje över sammankomsterna med sällskapet
Visans vänner, Stadsbudskåren och Pelarorden samt andra sammanslutningar. Död den 3 december.
Erik Landberg, f. 1888. Efter avlagda examina inträdde han i kommerskollegium 1916. där han
från 1929 var kommerseråd och chef för sjöfartsbyrån. Han var bl. a. ledamot av
krigsförsäkringsnämnden och trafikkommissionen. »På sin betydelsefulla post förvärvade Landberg redan
från början ett allmänt förtroende, som ined åren alltmer fördjupades. Han hade ett levande
intresse för Sveriges sjöfart och verklig förståelse för redarnas och sjöfolkets säregna
arbetsförhållanden. Han var också besjälad av förståelse för sjöfartens stora betydelse för vårt land med
dess långa kuster och dess i förhållande till folkmängden betydande varuutbyte med andra länder.
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
