Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skilda meningar rådde i landet om
denna sak. Medan en mindre grupp över
huvud taget icke önskade avveckla
kungagemenskapen, ville en ganska stor
minoritet uppskjuta åtgärderna till efter
kriget. I själva verket var denna minoritet så
betydande, att tvivel kunde råda, huruvida
en unionsupplösning alls skulle kunna
komma till stånd under iakttagande av
sambandslagens krav på kvalificerad
majoritet vid folkomröstning. Att en
betydande majoritet dock var för ett
avgörande redan under det pågående kriget
syntes likväl otvivelaktigt.
Flertalets ståndpunkt motiverades där
med att unionen redan upphört att
fungera och att det under det pågående
kriget visat sig omöjligt att upprätthålla
samband. Islands folk skulle aldrig gå
med på att återvända till förhållandena
före 1940. Mindretalet önskade respektera
rätt och avtal och framhöll, att en
upplösning av unionen efter fria
förhandlingar med Danmark komme att mötas
med förståelse i hela Norden, vilket
däremot icke skulle bli fallet med en ensidig
unionsbrytning gentemot ett ockuperat
Danmark.
Flertalet utgjordes partimässigt sett av
de konservativa, en del av det agrara
framstegspartiet samt kommunisterna, de
s. k. socialisterna. Mindretalet utgjordes av en del av framstegspartiet samt det i
alltinget starkt reducerade socialdemokratiska partiet under dess ledare Stefån
Johan Stefansson, som ledde oppositionen i denna fråga. På hösten undertecknade
270 framstående islänningar, kulturpersonligheter och andra, en adress mot
omedelbar brytning.
När på våren det isländska alltingets författningsutskott framlade förslag om
att Island från den 17 juni 1944 skulle bli en helt fristående republik, väckte detta
en viss bitterhet i Danmark, men från dansk sida försäkrades samtidigt att man
oberoende härav önskade Island välgång och ville upprätthålla vänskapliga
förbindelser.
I början av november tillkännagav i alltinget statsministern i den sittande
expeditionsministären Björn Thördarson, att regeringen icke önskade ta ställning till
tvistefrågan om den rätta tidpunkten för unionens uppsägande.
Under året blev icke något avgörande beslut fattat i saken.
Under våren gjordes ett försök att bilda ett majoritetsblock av agrarerna,
socialdemokraterna och kommunisterna, men detta strandade. Agrarernas mångårige
ledare Jonas Jönsson motsatte sig koalition och omvaldes till följd härav icke till
partiordförande.
För övrigt var kampen mot inflationen den stora politiska frågan. Ett i februari
till alltinget överlämnat regeringsförslag om kraftiga åtgärder föranledde på
sommaren ett ganska urvattnat beslut. I stort sett kunde dock under året
prisstegringen hållas tillbaka.
Ett av sabotörer söndersprängt hus i
Köpenhamn.
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
