Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket 1944. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
longerade priserna. Beträffande mjölk och andra mejeriprodukter blevo priserna
också i stort sett oförändrade, och mjölkbidragen bibehöllos. Systemet med
garan-lipriser för potatis bibehölls, och för matärter sattes ett garantipris av 32 öre per
kg. Denna prissättning vidtogs enligt gällande befogenhetslagar av K. M:t. Efter
riksdagsbeslut fastställdes garantipriser även för oljeväxter, som något sänktes.
På grund av den efter 15 juli skedda uppenbara försämringen av skördeutsikterna
medgav K. M:t, att en ny omprövning av priserna skulle ske i januari 1945, och det
ansågs mycket sannolikt, att denna omräkning skulle komma att medföra åtskilliga
prisstegringar.
Sedan årets skördeutfall, med vilket sammankopplats icke blott prissättningen
på jordbrukets produkter utan även dess arbetskostnader, var klarlagt, träffades i
mitten av oktober ett nytt lantarbetaravtal. Detta innehöll en del löneförhöjningar
saml inarbetning av de s. k. fasta kristilläggen i grundlönerna, varigenom den
tidigare stora klyftan mellan jordbruks- och industriarbetarnas löneförhållanden
ytterligare minskades. Samma syfte hade — samtidigt som det var ett led i det svenska
jordbrukets modernisering — parternas överenskommelse att ersätta tidigare
utgående naturalöner med kontantlön. Denna överenskommelse kunde sägas
komplettera bestämmelserna i den vid årets början ikraftträdda nya arrendelagen, i
vilken det stadgas att arrende skall helt gäldas med penningar. Härmed försvunno
under ett och samma år tvenne för svenskt jordbruk och svensk landsbygd så
markanta inslag som »stalkarlen» och dagsverkstorparen.
I den under 1944 förda diskussionen om jordbrukets efterkrigsproblem intog
rationaliseringsproblemet en framskjuten plats. Enligt verkställda utredningar
skulle det behövas icke mindre än fem miljarder kronor för att genomföra en
tillfredsställande rationalisering av jordbruket. Om den kalkylerade summans
nödvändighet eller storlek icke blev föremål för närmare granskning, så diskuterades
det så mycket mera om det sätt, varpå den önskvärda förbättringen skulle kunna
finansieras. Här stodo mot varandra tvenne principiella uppfattningar: en
borgerlig och en socialdemokratisk, personifierade av Lantbruksförbundets ordförande,
högerriksdagsmannen Gösta Liedberg, och försvarsminister Per Edvin Sköld,
1932—36 jordbruksminister. Den förre tog upp diskussionen vid årets
lantbruksvecka, där han fungerade som ordförande, och den senare kom med sin första
replik i ett valtal inför socialdemokratiska distriktsmötet i Malmö.
Båda voro ense om att det rationellt skötta familjejordbruket skulle utgöra
stommen, att det ofullständiga småbruket, som liar för litet jord, måste stödjas, att
rationaliseringen ej skulle ske genom tvång utan frivilligt och att det hela måste l.v.;a
minst ett par decennier i anspråk. Men sedan gingo meningarna isär. Den
borgerliga utgick ifrån att den enskilda företagsamheten alltjämt skulle förbli
drivkraften i svenskt jordbruk. Jordbrukets produktionsvillkor borde bli sådana, att
jordbrukarna själva finge intresse för rationaliseringen och bleve i tillfälle att
genomföra den medelst avkastningen från jordbruket. Den socialdemokratiska
inställningen var däremot den, att förbättrade jordbrukspriser och ökad lönsamhet
knappast skulle befrämja rationalisering; i stället borde staten släppa till pengar men
också kontrollera huru dessa användas. Meningsutbytena i denna fråga fingo även
en avspegling i 1942 års jordbrukskommittés arbete, där ett särskilt
rationaliseringsutskott sysslade med problemet.
Strävandena för rationalisering och modernisering av jordbruket voro
emellertid icke begränsade blott till diskussion. I syfte att kunna lösa gemensamma
problem inom industri och jordbruk tillsatte Sveriges industriförbund och Sveriges
lantbruksförbund en samarbetskommitté med direktör Thorsten Ericson i ASEA
som ordförande. Kommitténs första arbetsuppgift blev frågan om typbegränsning
och reservdelsstandardisering inom olika maskin- och redskapsomräden. Andra
bidrag för samma strävanden utgjordes av förslag om ett forskningsråd på
jordbrukets område och ett institut för jordbruksteknisk forskning.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
