Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk revy 1945. Av civilingenjör Axel Härlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roterar i ett oljebad. Oljan uppvärmes av friktionen, och värmet utnyttjas för
varmvattenalstring och byggnadens uppvärmning.
Malm från en fyndighet i Lappmarken transporterades med flyg till Lule älv
f. v. b. med båt och järnväg.
Förberedelsearbeten igångsattes för Harsprångets kraftverk i Lule älv, som med
260 000 kW blir det största i landet. Vattenfallsstyrelsen började vidare bygga ut
Hölleforsen i Indalsälven (125 000 kW) samt Forsmo- och Nämforsarna i
Ångermanälven (75 000 resp. 45 000 kW). — Ett intressant kraftverksbygge planerades
för Avesta Järnverks AB. Nära 200 m fallhöjd i ett tillflöde till Indalsälven ovanför
Storsjön skulle utnyttjas. Ett c:a 40 km långt sjösystem förenas till en
sammanhängande sjö genom en 28 m hög damm, varifrån vattnet ledes c:a 6 km i tunnel
till maskinstationen, som förlägges i Sällsjö 100 m ner i berget och anslutes till en
7 km lång avloppstunnel. Storbofallet i avloppssträckan torrlägges, varigenom
Jämtland får ett Döda fallet nr 2. — Andra större projekt avsåg Ramselefallen i
Faxälven (150 000 kW) för Krångedebolaget och Kilforsen i Fjällsjöälven (76 000
kW) för Vattenfallsstyrelsen. — Traryds kraftstation i Lagan (13 000 kW)
färdigställdes av Sydkraft.
Möjligheten att vid kraftöverföring med högspänd likström använda havet soin
återledare undersöktes dels på sträckan Seskarö—Norrbyskär i Bottenviken, dels
på den långa sträckan Gullmarfjorden—Grisslehamn, d. v. s. ungefär halva
längden av Sveriges kust. Vid ändpunkterna nedsänktes i havet 75 m långa
järnelektroder och anslöts till luftledningar samt sattes under spänning. Strömmen gick
programenligt fram genom vattnet, om än med något mindre styrka än väntat.
Någon inverkan på fisken märktes ej,
inte heller på magnetminor. Man mätte
även den mindre del av strömmen, som
går genom jorden, och för att eltågen ej
skulle störa mätningarna stoppades alla
sådana under den stund på natten, då
försöken pågick.
Bandelen Östersund—Storlien elektrifierades och invigdes
den 29 september. Bilden visar det flaggprndda
invigningsloket. Herrarna framför detsamma är från vänster
direktörerna Olof Sahlin, a.-b. Motala verkstad, K. E. Eriksson,
ASEA, och Tryggve Holm, a.-b. Svenska
järnvägsverkstäderna.
Av SJ hade vid årets slut c:a 4 700 km
elektrifierats för en kostnad av 360 milj.
kr., vartill kom 100 milj. kr. i räntor och
90 milj. kr. till elenergi. Hela den
samlade kostnaden, 550 milj. kr., hade
återvunnits i form av inbesparade
bränslekostnader, vartill kommit en betydligt
ökad transportkapacitet, andra fördelar
att förtiga. — En del av
omformarstatio-nerna för bandriften ordnades under
kriget för permanent inbyggnad i berg.
— Sträckan Östersund—Storlien (162
km) av SJ elektrifierades, likaså (okt.
1944) sträckan Falun—Ludvika (70 km)
av Bergslagsbanan. Vidare förbereddes
elektrifiering av bandelarna
Lund-Landskrona och Krylbo—Borlänge, och
förslag väcktes om eldrift av
Ostkustbanan. — SJ började förnya sin hårt
för-slitna godsvagnpark. De nya öppna
godsvagnarna är helsvetsade, väger 2 t
mindre än de gamla nitade men lastar 24 t
mot 20 för den äldre typen.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
