Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nobelpristagarna 1945
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundade Kemiska forskningsinstitutet i Helsingfors. 1931 blev V. professor i biokemi vid
Tekniska högskolan i Helsingfors men kvarstod som ledare för undersökningarna vid det nämnda
institutet. V:s undersökningar av jäsningsprocesserna, den biologiska kvävebindningen samt en
rad livsmedelskemiska och jordbrukskemiska frågor har fått mycket stor betydelse, inte minst ur
ekonomisk synpunkt. Hans metoder för smör- och ostberedning samt för konservering inte blott
av kreatursfoder utan även av frukter och bär har i praktiken visat sig synnerligen värdefulla.
Resultaten av hans forskningar har publicerats dels i facktidskrifter, dels i form av handböcker
med anvisningar för praktiskt bruk, bl. a. »AlV-systemet såsom grundval för husdjurens
utfodring».
Otto Hahn, f. 1879 i Frankfurt am Main. Han blev privatdocent i kemi i Berlin 1907 och
professor där 1910. Två år senare utnämndes han till chef för det nygrundade Kaiser
Wilhelminstitutet i Berlin-Dahlem. Räknas jämte sin
mångåriga medarbetare professor Lise Meitner
till de främsta kännarna av de radioaktiva
fenomenen och har upptäckt ett stort antal
radioaktiva element, bl. a. protaktinium (1917), den enda
långlivade isotopen med ordningsnumret 91. Han
är sedan 1943 ledamot av Vetenskapsakademien.
Gabriela Mistral, f. 1889 i en bergsby i norra
Chile. Hennes borgerliga namn är Lucila Godoy y
Alcayaga. Redan vid 15 års ålder började hon
skriva vers, men hennes genombrott skedde 1914,
då hon under signaturen Gabriela Mistral med
några sonetter erövrade första priset i en litterär
pristävling; detta gjorde henne i ett slag till
Latinamerikas nationalskald. Hon hade tidigt
beträtt lärarbanan och verkade länge trots sin
litterära berömmelse som lärarinna.
Hedersbetygelser i mängd strömmade över henne: hon
utnämndes till sitt lands hederskonsul på livstid i
Italien, Spanien och Portugal,
undervisningsanstalter och bibliotek uppkallades efter henne, i tre
sydamerikanska republiker restes hennes staty
o. s. v. Hennes första diktsamling, »Desolacion»
(Förtvivlan) utkom dock först 1922, sedan följde
1924 »Ternura» (ömhet) och 1938 »Tala» (på
svenska återgivet med Kalhygge). Dr Hjalmar
Gullberg utgav 1944 i svensk tolkning några av
hennes förnämsta dikter (»Sången om en son»).
Bakom nästan all hennes lyrik synes ligga en
bitter kärleksbesvikelse i hennes tjuguårsålder.
Hennes diktning »rör sig kring tre motiv: kärleken,
barnen och hemlandet eller, bör man kanske i
hennes fall säga, hemkontinenten Sydamerika».
Den dikt som Hjalmar Gullberg kallar hennes
mest centrala, »Sången om en son», ger uttryck
åt »en tragik, som är specifikt kvinnlig:
barnlöshetens», en dikt som »otvivelaktigt hör till den
oförgängliga världslyriken». Räddningen för
Gabriela Mistral ur hennes förtvivlan blev »den
ställföreträdande moderligheten, sådan den tog gestalt i hennes arbete som lärarinna, hennes
verksamhet till hjälp för all världens barn». (De anförda citaten efter Sten Selander.)
Cordell Hull, f. 1871, under åren 1933—44 Förenta staternas utrikesminister. Efter juridiska
studier slog H. in på advokat- och domarbanorna men kom redan vid mycket unga år in i
politiken, först i sin hemstat, därefter som demokratisk medlem av Representanthuset. Här ägnade sig
H. främst åt skatte- och tullfrågor — han har alltid varit lidelsefull frihandlare. När Roosevelt
första gången tillträdde som president, valde han H. som sin utrikesminister och de följdes sedan
troget åt under alla år. Med stor skicklighet genomförde H. under 30-talet »den gode grannens
politik» gentemot Latinamerika, liksom han även ivrigt verkade för raserandet av de höga
amerikanska tullbarriärer som tillkommit under den republikanska tiden. Vid Roosevelts sida
kämpade H. energiskt mot de isolationistiska tendenserna i USA, och han delade med Roosevelt
förtjänsten av den kraftfulla amerikanska insatsen i världskriget. De sista åren av sin
ämbetsutövning var H. sysselsatt med att förbereda FN, den nya världsorganisationen för fredens
säkerställande. Det torde närmast ha varit detta arbete som medverkat till att H. tilldelades fredspriset.
127
Nobelpristagaren Ernst Chain dansar i Blå
hallen med fru Davide.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
