Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den totala solförmörkelsen 1945. Av Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större omfattning deltaga i
observationerna vid förmörkelsen.
En av den finske geodeten professor I.
Bonsdorff utarbetad plan för bestämning
av jordklotets form genom
kinematografisk registrering av totalitetens början
och slut från ett antal stationer på den
långa centrallinjen — ett slags
triangelmätning med månen som riktpunkt och
baslinjen på jordytan — kunde därför
endast delvis genomföras. Med denna
geniala metod torde det vara möjligt att
mäta ett avstånd av 6000 km, t. ex. mellan
en station i Amerika och en annan i
Europa, med en osäkerhet av endast 30
meter. En förutsättning härför är att
månens distans är känd med tillräcklig
noggrannhet. Men den kan mätas på liknande
sätt från kända punkter på jorden eller
med hjälp av radioekon.
 |
Astronomerna från Lund i arbete i Sävenäs vid tre olika
instrument. |
Bestämningen av jordens form och
storlek intresserar naturligtvis även
astronomerna, som upptog Bonsdorffs projekt
på sitt program och kombinerade det
med de fotografiska iakttagelserna av
solens s. k. flash- eller blixtspektrum. Detta
uppstår när de mörka absorptionslinjerna
i solspektret under ett kort ögonblick
framträder som ljusa emissionslinjer vid
tidpunkterna för månens inre kontakt
med solen, d. v. s. vid det totala skedets
början och slut. De plötsligt frambrytande
linjerna upptogs på film, och på denna
registrerades även de från den engelska radiostationen i Rugby utsända
tidssignalerna från Greenwichobservatoriet, vilka med hänsyn till störningarna i etern
jämväl reläades av flera svenska stationer på både långa och korta våglängder.
Observationerna av flashspektret, som härrör från det »inverterande skiktet» i
bottnen av solens gashölje, ingick som ett led i studiet av solens atmosfär, som
för övrigt var föremål för omsorgsfulla undersökningar med en stor mängd olika
metoder och apparater, många av ny konstruktion.
Månens kärnskugga, som gav upphov till den totala förmörkelsen, träffade
jorden kl. 13.14 svensk tid vid en punkt i staten Idaho, USA, rörde sig sedan i
nordöstlig riktning över Kanada och Grönland, fortsatte norr om Island, nådde den
norska kusten ungefär vid polcirkeln, korsade Skandinavien, Finland och
europeiska Ryssland samt lämnade slutligen jordytan kl. 15.41 i Väst-Turkestan. I
Sverige passerade centrallinjen i närheten av Sorsele, Malåträsk, Bastutjärn norr om
Norsjö och Brattås ett par kilometer söder om Bjuröklubbs fyr. Med hänsyn till
de ovissa väderleksutsikterna hade astronomerna valt sina stationer såväl vid
kusten som längre in i landet. Stockholms observatorium hade sin huvudstation
i Brattås och en mindre station i Malåträsk, Uppsalaastronomerna hade uppställt
sina instrument dels i Bastutjärn, dels vid Bjuröklubb, medan Lunds
observatorium slagit läger i Sävenäs nära Skelleftehamn ett par kilometer norr om
centrallinjen.
Vädret gynnade stationerna i kustbandet, där totaliteten inträffade kort efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:08:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1945/0129.html
